”Personalliggare i byggbranschen – politiskt otyg eller bra instrument mot svart arbetskraft?”

DEBATT – av biträdande juristen Vanja Eriksson och advokaten Johan Wingmark, Andersson Gustafsson Advokatbyrå 

Den 1 januari 2016 införs ett krav på att använda en elektronisk personalliggare i byggbranschen. De nya bestämmelserna tillämpas på byggverksamhet som startar efter årsskiftet men också på byggverksamhet som startat under 2015 om verksamheten kan antas pågå efter den 30 juni 2016.

Det innebär alltså att även pågående entreprenader kan beröras av det nya kravet. 

De som bedriver byggverksamhet på en byggarbetsplats är skyldig att föra en elektronisk personalliggare, hålla denna tillgänglig för Skatteverket och byggherren på byggarbetsplatsen samt att bevara uppgifterna i personalliggaren. Kravet gäller för både entreprenörer och underentreprenörer.

Kontrollavgifterna för den entreprenör som gör fel kan bli höga. Om liggaren inte finns tillgänglig för Skatteverket vid kontrollbesök uppgår avgiften till 10 000 kronor. Om liggaren är bristfällig eller inte bevaras uppgår kontrollavgiften också till 10 000 kronor.

För det fall det förekommer personer på byggarbetsplatsen som inte är anmälda i liggaren så uppgår kostnaden för detta till 2 000 kronor per person. Vid upprepat fel inom ett år är avgiften 20 000 kronor istället för 10 000 kronor.

Kontrollavgift kan dock endast tas ut om byggherre har tillhandahållit utrustning så att den som bedriver byggverksamhet kan föra en personalliggare.

Byggherren kan vid en generalentreprenad överlåta samtliga skyldigheter som ankommer på byggherren till generalentreprenören. Vid delad entreprenad kommer det inte vara möjligt för byggherren att överlåta sina skyldigheter till anlitade entreprenörer.

Skyldigheten att föra en elektronisk personalliggare gäller när den sammanlagda arbets- och materialkostnaden kan antas överstiga fyra basbelopp.  Gränsen för vilka byggprojekt som berörs är relativt lågt satt, för 2016 går gränsen vid 177 200 kr. Mindre entreprenörsföretag kan uppleva kraven som en administrativ belastning och därtill kommer investeringskostnader för elektronisk utrustning.

Det är lätt att kritisera kravet på personalliggare utifrån en politisk aspekt. Sällan har behovet av nya bostäder varit lika högt i Sverige och den rådande situationen i omvärlden talar inte för att situationen kommer att förändras.

Att våra politiker då väljer att införa en ökad administrativ börda på entreprenörer kan därför ifrågasättas, särskilt i kombination med att mycket talar för att även möjligheten till ROT-avdrag kommer att minskas vid årsskiftet – vilket kommer att göra att färre privatpersoner har råd att anlita en entreprenör.

Syftena bakom kraven på personalliggare – att motverka ”svart arbetskraft” och främja en sund konkurrens inom byggbranschen – får emellertid anses väga tyngre än nackdelarna. Uppgifterna i personalliggaren kan dessutom komma till användning för det fall det skulle uppstå tvist mellan beställaren och entreprenören.

Genom personalliggaren har båda parterna tillgång till tillförlitliga uppgifter om vilka personer som har varit på byggarbetsplatsen en viss dag och hur många timmar dessa personer har varit där. Visserligen går det inte att se vad dessa personer har arbetat med (exempelvis om de har utfört kontraktsarbeten eller ÄTA-arbeten) men för detta för de flesta entreprenörer redan en fysisk dagbok.

Genom den elektroniska personalliggaren kommer dagboken även att kunna bli ett starkare bevis för entreprenören eftersom uppgifterna däri vinner stöd av den elektroniska loggningen. Personalliggaren kan då bli en viktig pusselbit och ett nytt bevis för att visa på exempelvis effektivitetsförluster i störningstvister.

Skribenterna arbetar på Andersson Gustafsson Advokatbyrå som regelbundet skriver om fastighets- och entreprenadrätt i Dagens Juridik.