”Dags för rättssäkerhet under skatteprocessen – Europadomstolen har redan fällt Sverige”
DEBATT – av Maria Malmer Stenergard, riskdagledamot (M) i finansutskottet, jur.kand och kronofogde
En av utgångspunkterna i svensk rätt och europarätt är att alla ska ha rätt till en rättvis domstolsprövning. När det gäller skattemål kan man fråga sig om principen om rättssäkerhet råder fullt ut.
De långtgående åtgärder som kan vidtas för indrivning av skulder grundade på beslut som inte vunnit laga kraft, kan med dagens system leda till oåterkalleliga förluster. Därför har jag i en motion till Riksdagen begärt att lagen ska ändras.
Den som enligt Skatteverkets beslut har skatt eller avgift att betala, är skyldig att betala skatten eller avgiften även om beslutet inte har vunnit laga kraft. Skatteverket kan dock bevilja anstånd med betalningen.
Om anstånd inte beviljas, innebär det att Kronofogden kan driva in den icke fastställda skulden. Exempel på sådan indrivningsåtgärd är att den skattskyldiges fastighet utmäts och säljs. I detta hänseende skiljer sig allmänna (statliga) fordringar från enskilda (privata) fordringar. Egendom som utmätts för privata fordringar får, med vissa undantag, inte säljas förrän exekutionstiteln vunnit laga kraft.
Ett exempel på en situation då Skatteverket i dag ska bevilja anstånd med betalningen av skatt eller avgift är om det är tveksamt hur stort belopp som kommer att behöva betalas (63 kap. 4 § Skatteförfarandelagen).
Skatteverket skriver så här på sin hemsida om bedömningen: ”Med beviskravet ’tveksamt’ förstås att det är lika troligt att skatten ska sättas ned som att den ska bestå. Det behöver dock inte väga helt jämnt utan anstånd får beviljas när sannolikheten för att det inte blir någon nedsättning väger över något. Däremot bör anstånd inte medges om det är troligt att skatten kommer att bestå (prop. 1989/90:74 s. 340), (prop. 1996/97:100 s. 419).”
I förarbetena uttrycktes det så här (prop. 1989/90:74 s. 340 f): ”Villkoren för anstånd bör inte knytas till den överklagade frågans art utan man bör i anståndsärendet i likhet med i dag göra en fri bedömning av frågan i sin helhet. Om det då objektivt sett råder en påtaglig osäkerhet om vilken utgång i tvistefrågan som är den riktiga, bör detta kunna utgöra grund för anstånd.”
Man kan ifrågasätta om Skatteverkets uttalande ovan överensstämmer med förarbetsuttalandet. Det kan också, utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv, ifrågasättas att samma myndighet fattar beslut om taxering och bedömer frågan om anstånd.
Det har visat sig vara svårt att studera hur anståndsreglerna i realiteten tillämpas av Skatteverket, eftersom myndigheten inte för någon sådan statistik (enligt ”Anstånd i skattemål – hur tveksamt ska det vara?”, rapport av Svenskt näringsliv, mars 2013).
Förvaltningsdomstolarna prövar överklagat beslut om anstånd samt prövar anståndsfrågan i anslutning till skatteprocessen i domstolen.
Svenskt näringsliv har i en undersökning kommit fram till att i hela 23 procent av de mål där den skattskyldige har nekats anstånd i förvaltningsdomstol, har den skattskyldige senare vunnit skatteprocessen helt eller fått delvis bifall i skattefrågan (Dagens Juridik 2014-10-13). Detta indikerar att svenska domstolar är alltför restriktiva med att bevilja anstånd.
Till detta kommer alltså de anstånd som prövas av Skatteverket och som inte överklagas till förvaltningsdomstol och som det inte finns någon statistik över.
Att svenska anståndsregler kan ifrågasättas utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv har också uppmärksammats av Europadomstolen i fallet Rousk mot Sverige, Europadomstolens dom den 25 juli 2013 (Dagens Juridik 2013-08-12).
För att stärka rättssäkerheten inom skattemål, bör huvudregeln vara att anstånd ska beviljas. Det bör endast vara i uppenbara fall som anstånd inte beviljas. Som en sista säkerhetsventil bör det införas regler om att utmätt egendom inte får säljas förrän exekutionstiteln har vunnit laga kraft, på samma sätt som gäller för enskilda mål, med de undantag som redan i dag gäller i enskilda mål.
Om detta har jag motionerat till Riksdagen. Det är nu dags för rättssäkerhet för enskilda och företag även i skatteprocesser. Inte minst är det angeläget som en anpassning till Europarätten.
