DEBATT – av advokaten Rolf Åbjörnsson, fd ordförande i Konkursförvaltarkollegiernas förening
Den 1 november trädde, enligt regeringens proposition 2015/16:125, en ny lag om skuldsanering av företag, så kallad F-skuldsanering i kraft. Lagen har tillkommit förvånansvärt snabbt nämligen från 2013 till 2016.
Någon ny lag om reformering av lagen om företagsrekonstruktion har emellertid inte tagits fram.
Lagen gäller näringsidkande privatpersoner vars skulder uppkommit i näringsverksamhet, antingen i egen regi såsom enskild näringsidkare eller som ställföreträdare för ett aktiebolag. Skulderna skall till 70 procent vara hänförliga till näringsverksamhet.
Ett grundkrav är att företagaren skall vara så kallat kvalificerat insolvent – det vill säga i botten ligger ett konventionellt insolvensbegrepp i enlighet med konkurslagens regler härom.
Däremot har man mjukat upp prognosbestämningen sålunda att företagarens framtida inkomstförhållande får bestämmas skönsmässigt. Här har lagstiftaren byggt in en besvärande skönsmässig bedömning. Företagaren måste ha agerat seriöst och skuldsaneringen skall vara skälig.
I propositionen sägs att F-skuldsanering inte skall beviljas om företagets näringsverksamhet drivs eller har drivits på ett oförsvarligt sätt. Som exempel härpå nämns att verksamheten drivits på ett sådant sätt att det förekommit lån till närstående eller att verksamheten drivits på ett särskilt riskfyllt sätt eller att det förekommit återvinningsbara transaktioner.
Även om det förekommit en så kallad målvakt utesluts skuldsanering. Vidare bör ofta en gäldenär vara utesluten från en skuldsanering om det finns misstanke om inte obetydlig brottslighet med anknytning till näringsverksamheten.
I utredningen SOU 2014:44 som föregick propositionen föreslås att det skall göras skillnad på om misskötsamheten har riktats mot staten jämfört med om den riktats mot enskilda borgenärer. Anledningen till detta var att utredningen ansåg att det annars finns en risk för att respekten för skattesystemet skulle minska.
Regeringen delar inte den uppfattningen. Regeringen anför att den avskaffade förmånsrätten för skattefordringar i sig inte anses ha någon nämnvärd betydelse för viljan att betala skatt.
Förmånsrätten aktualiseras när skatt eller avgift inte har betalats. Det är snarare andra omständigheter som i högre grad inverkar på skattemoralen – till exempel effektiviteten i indrivningssystemet. Inte heller det förhållandet att fordringarna tillhör staten gjorde att förmånsrätten behölls.
Enligt regering bör därför misskötsamheten gentemot staten istället beaktas inom ramen för samma prövning som annan misskötsamhet från gäldenärs sida. Det vill säga prövningen om företagarens näringsverksamhet drivs eller drivits på ett oförsvarligt sätt. Vidare sägs följande i propositionen:
”Även om regeringen inte anser att misskötsel mot staten skall beaktas som en egen diskvalifikationsgrund, har utredningens resonemang i dessa delar fortfarande relevans.
Det är självklart viktigt att ett företag sköter till exempel sina skatteåtaganden mot staten. Om en företagare vars verksamhet har misskött sina förpliktelser gentemot staten kan beviljas F-skuldsanering, skulle det kunna sända fel signaler om skuldsaneringsinstitutet och påverka betalningsmoralen negativt. Skulderna uppkommer utan någon affärsmässig kreditprövning och utan att någon säkerhet kan krävas. Staten kan inte välja sina kredittagare och inte heller i förväg hindra att ett företag skapar sig krediter genom att underlåta att betala skatteskulder eller avgifter. I praktiken skall alltså regeringens förslag inte uppfattas som att utrymmet för misskötsamhet gentemot staten, ökar utan snarare att misskötsamhet gentemot övriga borgenärer minskar.
Enbart det förhållandet att näringsverksamheten har skulder till staten bör dock inte medföra att den är oseriös, utan skulderna måste vara av viss omfattning. Den som i sin näringsverksamhet under en längre period eller vid upprepade tillfällen har misskött sin skyldighet att betala skatt ska därför normalt inte komma ifråga för F-skuldsanering, medan misskötsamhet i begränsad omfattning eller av mer tillfällig natur kan vara acceptabel.”
Vidare sägs det i propositionen följande:
”En annan slags misskötsamhet som måste beaktas vid bedömningen är om företaget brustit i sin bokföringsskyldighet. För att denna misskötsamhet ska utgöra hinder för en F-skattskuldsanering bör det dock, som utredningen redogör för, krävas att den förekommit i inte obetydlig omfattning. T.ex. om misskötsamheten pågått under en inte oväsentlig period. När en verksamhet börjar gå dåligt är det inte ovanligt att den så att säga ”faller samman” under den sista perioden före en konkurs.
Det kan handla om att den bokföringsfirma som har anlitats slutat att utföra bokföringstjänster p.g.a. utebliven betalning, vilket leder till att verksamheten under denna övergångsperiod i viss utsträckning missköter sin bokföring. Denna form av misskötsamhet är iför en avveckling är åtminstone till viss del förklaring och vanligt förekommande i enskilda näringsidkares konkurser. En sådan misskötsamhet bör därför inte nödvändigtvis leda till att företagen utesluter från F-skuldsanering.”
Skuldsaneringen skall utmynna i ett beslut om betalningsplan och amorteringar per kvartal under en tidsperiod på tre år. Ett skuldsaneringsärende utgör inte hinder för konkurs fram till beslut om skuldsanering vunnit laga kraft.
Handläggande myndighet är Kronofogdemyndigheten. Att lagstiftaren lägger fler och fler uppgifter på Kronofogdemyndigheten kan man ha synpunkter på. Den nu aktuella lagstiftningen innehåller många utomordentligt delikata avgöranden och man kan verkligen ifrågasätta om Kronofogdemyndigheten har resurser och kompetens att på ett rättssäkert, rimligt och effektivt sätt handlägga dessa ärenden.
Redan idag har Kronofogdemyndigheten avsevärda resurs och kompetensproblem. Den nya lagstiftningen kan knappast utgöra ett verksamt instrument för att på ett avgörande sätt rekonstruera företag i ekonomisk kris.
Inte heller förefaller det särskilt troligt som den nya lagstiftning som skall presenteras under hösten kommer att medföra avgörande moment för att förbättra Sveriges anseende när det gäller att rekonstruera insolventa företag.
Artikeln är publicerad i samarbete med Insolvensrättslig tidskrift.
