”Chefsjuristen vid Villaägarnas Riksförbund borde läsa HD:s domar mer noggrant…”
DEBATT/REPLIK – Fredrik Schedin, advokat och delägare, och Vanja Eriksson, biträdande jurist, Andersson Gustafsson Advokatbyrå
Förra veckan publicerades en debattartikel av chefsjuristen Ulf Stenberg vid Villaägarnas Riksförbund (Dagens Juridik 2016-02-17) med budskapet att byggbranschen – med detta avses förmodligen entreprenörer – borde inrätta sig efter HD:s domar och inte ”klaga och kräva ny lagstiftning”.
Domarna som åsyftas, de så kallade Myresjöhus-målen, finns att läsa i sin helhet här och här.
Av Villaägarnas Riksförbunds debattartikel står det klart att det finns anledning för att gå igenom vad HD egentligen har slagit fast och vad konsekvenserna av avgörandena riskerar att bli.
Målen i fråga rör uppförandet av ett antal hus med putsad enstegstätad fasad; beställarna var konsumenter. Mellan parterna gällde standardavtalet ABS 95, som bygger på konsumenttjänstlagstiftningen.
Fel i husen uppdagades efter garantitidens utgång, vilket enligt ABS 95 innebär att eventuella fel måste vara väsentliga och ha sin grund i vårdslöshet för att entreprenören ska åläggas ansvar för dem.
I det första avgörandet fastslog HD att det var fel av entreprenören att använda metoden enstegstätad fasad. Risken för problem innebar att konstruktionen inte var lämplig för sitt avsedda ändamål och att resultatet inte svarade mot vad beställaren med fog hade kunnat förvänta med anledning av omständigheterna. Avgörandet meddelades trots att metoden var vedertagen i branschen under de år som husen uppfördes.
I det andra avgörandet prövade HD huruvida entreprenören genom valet av metod hade varit vårdslös; majoriteten kom fram till att det hade varit vårdslöst av entreprenören att välja den här metoden. Av domen framgår också att inget talar för att entreprenören var medveten om risken med konstruktionen vid tiden då husen uppfördes, att metoden var förenlig med branschpraxis samt att konstruktionen inte stred mot några byggnormer.
Eftersom det var fråga om inflyttningsklara småhus för konsumenter var det emellertid inte tillräckligt att entreprenören förlitade sig på vad andra gjorde och följde branschpraxis; entreprenören borde själv ha vidtagit lämpliga undersökningar och kontroller för att säkerställa att det var en lämplig konstruktion. Vad dessa lämpliga undersökningar och kontroller skulle bestå i framgår inte, så den entreprenör som vill göra rätt för sig har i det avseendet inget vägledande att hämta av avgörandet.
HD konstaterade även att det inte ens är säkert entreprenören skulle ha kunnat upptäcka problematiken med konstruktionen även om sådana lämpliga undersökningar hade gjorts. Trots detta så ansågs entreprenören ha agerat vårdslöst.
Det som Villaägarnas Riksförbund beskriver som en ”byggskandal i mångmiljardklass” består således i själva verket av att entreprenörer har använt sig av en metod som var vedertagen i branschen och förenlig med då rådande byggnormer, samt att några kontrollerande åtgärder av metoden inte genomfördes.
Vilka kontroller som borde genomförts är okänt och de hade möjligen ändå inte utvisat något.
Som entreprenadjurister har vi en något annan definition av byggskandal. Att entreprenörens agerande är att anse som vårdslöst svarar heller inte mot den definition av vårdslöshet som gäller i övrigt inom civilrätten, vilket bara det är värt att notera.
Av HD:s avgörande går det inte att utläsa huruvida samma principer bör gälla vid tillämpningen av andra standardavtal, såsom AB 04 eller ABT 06, exempelvis när en entreprenör har uppfört en byggnad för en bostadsrättsförening.
Konsekvenserna för den enskilda entreprenören blir då särskilt långtgående eftersom HD tidigare slagit fast att en beställare vid tillämpning av regelverket ABT 06 vid fel har rätt till ersättning för beräknade avhjälpandekostnader, såsom att åtgärda en enstegstätad fasad, trots att beställaren inte avhjälpt felet i fråga (och kanske heller aldrig gör det).
Med tanke på att den bestämmelse som HD nu har prövat återfinns i AB 04 och ABT 06 får det nog anses sannolikt att den tolkning som HD slagit fast gör sig gällande även vid tillämpning av AB/ABT.
Byggbranschen har inget annat val än att anpassa sig efter den tillämpning som HD slagit fast ska gälla. En risk med detta är att entreprenörer i framtiden inte kommer att våga föreslå egna förbilligande åtgärder i entreprenaderna eftersom de riskerar att ha agerat vårdslöst även om de väljer i sig typgodkända lösningar.
På samma sätt kan man se en risk för att nya innovationer kommer ta längre tid innan de kommer till användning eftersom HD i princip anser att det är vårdslöst att använda sig av sådana metoder som inte är väl beprövade.
Skribenterna arbetar på Andersson Gustafsson Advokatbyrå som regelbundet skriver om fastighets- och entreprenadrätt i Dagens Juridik.
