Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Därför är det rätt att svenska domstolar stoppar utlämningar till rumänska fängelser”

Debatt
Publicerad: 2016-11-15 10:06

DEBATT – av advokat Peter Lindahl, Lewis & Partners Advokatbyrå

 

I april i år greps en 29-årig rumänsk medborgare i Stockholmstrakten. Orsaken var att Rumänien hade utfärdat en europeisk arresteringsorder enligt vilken 29-åringen begärdes överlämnad för straffverkställighet.

Såväl Solna tingsrätt som Svea hovrätt beslutade att inte bevilja Rumäniens begäran då mannen bedömdes löpa en allvarlig risk att frihetsberövas under omänskliga och förnedrande förhållanden i strid med artikel 3 i Europakonventionen.

Många har varit kritiska till beslutet och menar att Sverige riskerar att bli en fristad för kriminella och att Sverige borde ha beviljat Rumäniens begäran oaktat konsekvenserna för den enskilde människan. Syftet med denna artikel är att belysa några principiellt viktiga frågor som aktualiserats av målet.

EU-domstolen meddelade dom i de förenade målen Aranyosi och Căldăraru den 5 april 2016. Målen anhängiggjordes efter en begäran om förhandsavgörande från Bremens regionala överdomstol gällande tolkningen av artikel 1.3 i rådets rambeslut 2002/584/RIF om en europeisk arresteringsorder i förhållande till principen om ömsesidigt erkännande.

EU-domstolen anförde sammanfattningsvis i domen att om det finns uppgifter om systematiska brister på anstalterna i mottagarlandet ska överlämnande myndighet kontrollera om det finns grundad anledning att tro att personen som begärs överlämnad löper en verklig risk att utsättas för en omänsklig och förnedrande behandling om personen överlämnas. Om risken inte kan undanröjas efter att kompletterande upplysningar inhämtats från den utfärdande myndigheten ska den överlämnande myndigheten besluta om det finns anledning att avsluta överlämnandeförfarandet.

De uppgifter om förhållandena på rumänska anstalter som 29-åringen åberopade stod att finna i en ansenlig mängd domar från Europadomstolen samt rapporter från rumänska och internationella människorättsorganisationer. Av materialet framgår att 20 interner kan tvingas leva i samma cell om 30 kvadratmeter och att interner på flertalet anstalter inte har en egen säng, utan tvingas sova i skift.

Avsaknad av ljusinsläpp, avsaknad av ventilation, otillräckligt och smutsigt dricksvatten, bristande kost, bristande sanitära förhållanden, avsaknad av uppvärmning, förekomst av kloakråttor, mögel, vägglöss och andra parasiter anges som frekvent förekommande brister.

Rumänien bekräftade centrala delar av materialet. Det föreligger således inget tvivel om att 29-åringens grundläggande mänskliga rättigheter hade kränkts vid ett överlämnande.

Det normsystem som idag benämns mänskliga rättigheter tillkom i huvudsak då FN:s generalförsamling antog en allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna år 1948. Ett av huvudsyftena var att förhindra en sådan omänsklig behandling av civila som förekommit under andra världskriget. Europakonventionen, till skillnad från FN:s allmänna deklaration, gäller som lag i Sverige.

Skyddet mot omänsklig behandling i artikel 3 i Europakonventionen är fundamental i förhållande till nämnda huvudsyfte. De mänskliga rättigheterna tillkommer alla och en var, utan åtskillnad, på grund av att man är människa. För många är detta självklart. Det är emellertid viktigt att alltid påminna sig om att det också finns många som anser att en åtskillnad kan göras beroende exempelvis på nationalitet, hudfärg, kön och/eller sexuell läggning.

De mänskliga rättigheterna är inte självklara för alla och kommer därför endast att existera så länge de försvaras.

De mänskliga rättigheterna reglerar i huvudsak förhållandet mellan stat och individ. De innebär inte att staten är förhindrad att utöva tvång gentemot enskilda. De innebär att en tvångsåtgärd måste ske med stöd av lag, vara proportionell i förhållande till syftet med åtgärden och ska vara human. En åtgärd som är så inhuman att den utgör en sådan kvalificerad omänsklig behandling att den omfattas av artikel 3 i Europakonventionen får aldrig vidtas.

Liknande idéer om legalitet, proportionalitet och humanitet har i väsentlig mån påverkat hur det svenska straffrättsliga systemet kommit att utformas. För att allmänheten ska känna ett förtroende för rättssystemet är det viktigt att straffet för ett brott uppfattas som tillräckligt ingripande så att den dömde, så att säga, inte upplevs komma för billigt undan.

Det är emellertid lika viktigt att allmänheten inte uppfattar att staten går för långt i sin maktutövning gentemot enskilda genom att utdela överdrivet stränga straff. Staten måste iaktta rimlighet och ta hänsyn till att det bakom varje handling finns en människa. Vid verkställigheten av ett straff måste staten visa medmänsklig respekt för den dömde och förståelse för det lidande ett straff kan orsaka.

Om svensk domstol hade accepterat att överlämna 29-åringen till Rumänien hade detta inneburit ett anmärkningsvärt avsteg från de principer som ligger till grund för både vårt inhemska straffrättsliga system och de mänskliga rättigheterna. En överlämning hade inneburit att svensk domstol genom en aktiv handling hade accepterat att ett straff verkställdes under fullständigt inhumana former.

Proportionalitet och humanitet är dynamiska begrepp som förändras över tid. Ett hovrättsavgörande är vägledande för övriga rättsskipande myndigheter. Om Rumäniens begäran hade beviljats hade detta utgjort ett steg mot ett rättssystem där dömda avhumaniseras och kan behandlas utan respekt för deras person, utan respekt för att den dömde är någons dotter eller son, vän eller kollega, kanske någons maka eller make och någons mor eller far.

Det finns inget syfte med att skapa ett sådant lidande. Brottsligheten kommer inte att minska. Återfallsfrekvensen kommer inte att påverkas. En sådan ordning kommer bara att skapa frustration och leda till misstro mot och konflikter med rättsskipande myndigheter.

Efter Solna tingsrätts beslut har även italiensk och tysk domstol beslutat att inte bevilja överlämningar till Rumänien. Solna tingsrätts beslut åberopades i båda processerna. Europadomstolen har indikerat att domstolen eventuellt kommer att meddela dom i ett pilotmål gentemot Rumänien om Rumänien inte åtgärdar förhållandena på anstalterna.

Europadomstolens, EU-domstolens och andra europeiska domstolars avgöranden kommer med största sannolikhet tvinga Rumänien att åtgärda missförhållandena.

En omständighet som lyfts fram i diskussionen är att även Sverige kränker de mänskliga rättigheterna genom att misstänkta många gånger tvingas sitta häktade långa tider och att tillstånd till restriktioner regelmässigt beviljas mot bakgrund av en många gånger högst teoretisk möjlighet att den misstänkte otillbörligen ska påverka utredningen.

Det är mycket möjligt att ett liknande förfarande som nu pågår gentemot Rumänien krävs för att vi ska komma till rätta med detta problem i Sverige.

 

Skribenten, advokaten Peter Lindahl, var 29-åringens försvarare

 



Dela sidan:
Skriv ut:


Stefan Wahlberg
stefan.wahlberg@blendow.se