”Stor osäkerhet om HIV hos domstolar och rättsväsende – riksåklagaren måste agera”
DEBATT – av organisationerna HIV-SVERIGE, RFSL och RFSU
Öppet brev till riksåklagaren Anders Perklev:
Organisationerna Hiv-Sverige, RFSL och RFSU efterlyser riktlinjer för åklagare avseende åtal mot personer som lever med hiv och som riskerar att överföra viruset via sexuella kontakter.
Undertecknande organisationer följer utvecklingen noga avseende hiv i Sverige, hur personer som lever med hiv uppfattar sin situation, hur rättspraxis ser ut och de medicinska framgångar som görs på området. Sedan år 2013 finns kunskapsunderlaget ”Smittsamhet vid behandlad hivinfektion” framtaget av Folkhälsomyndigheten och Referensgruppen för AntiViral terapi (RAV), i vilket det framgår att det föreligger försumbar risk för överföring av hiv vid välinställd behandling.
Sedan år 2016 finns det även ett dokument skrivet av medicinska experter i vilket invaliditetsgraden vid hiv sänks från tidigare 40-60 % ned till 0-10 %.
Dessa dokument borde få stor inverkan på när personer åtalas, för vilka brott personer åtalas, hur skadestånd vid en eventuell överföring bör mätas och hur allvarlig den kroniska sjukdomen hiv skall betraktas vara.
RFSU, RFSL och Hiv-Sverige kan konstatera att det råder stor osäkerhet i domstolar och rättsväsendet i övrigt hur de ska hantera de framsteg som görs på det medicinska området gällande hiv. Det saknas prejudikat sedan kunskapsunderlaget kom, och som riksåklagaren väl känner till gavs inte prövningstillstånd i högsta domstolen för mål B 2152-13, Hovrätten över Skåne och Blekinge, i vilket en person som lever med hiv och hade en så kallad välinställd behandling friades från straffansvar.
Undertecknande organisationer välkomnar hovrättens dom, som tydligt tar hänsyn till medicinska framgångar, smittsamhetsdokumentet och fakta i övrigt i målet. Dessvärre hänvisade Högsta domstolen (i samband med att prövningstillstånd inte gavs) till avgörandet NJA 2004 s. 176 vilket innebär att hovrättens dom inte kan anses vara prejudicerande.
Undertecknande organisationer finner det djupt olyckligt att Högsta domstolen dels inte prövade målet dels hänvisade till prejudikat som inte längre baserar sig på aktuell kunskap. Detta innebär att rättsläget är oförändrat och otydligt, vilket skapar en rättsosäkerhet för personer som lever med hiv.
Glädjande nog kan vi konstatera att domstolarna ändock har börjat ta till sig av de medicinska framgångar som gjorts sedan 2004 och i dagarna kom en ny underrättsdom i vilken en man som lever med hiv och står på välinställd behandling frias från straffansvar (se Dagens Juridik 2016-05-31) . Vi hoppas att mål B 212-15 från Uppsala tingsrätt skall gå vidare inom rättsväsendet och skapa en ny praxis på området.
I domen konstateras att risken för överföring av hiv vid oskyddade samlag är så pass liten vid välinställd behandling att man inte rimligen kan förvänta sig effekten att överföring sker, och att det därmed inte uppfyller de objektiva brottsförutsättningarna för framkallande av fara för annan.
Trots att professionen bedömer risken för överföring av hiv vara försumbar vid välinställd hiv även vid oskyddade samlag fortsätter åklagare att famla när det gäller vilka gärningar som skall leda till åtal och vilka brott som åtalas för. Vissa åklagare väljer till exempel att åtala personer som lever med hiv, med välinställd behandling, utan uppsåt att överföra hiv och där ingen överföring skett för försök till misshandel vilket varken är rimligt eller korrekt.
RFSU, RFSL och Hiv-Sverige önskar riktlinjer från RÅ till landets åklagare som tar hänsyn till de stora medicinska framgångar som gjorts och det kunskapsunderlag som finns, för att skapa en rimlighet i hur rättsväsendet hanterar denna redan utsatta grupp personer i vårt samhälle som lever med hiv.
