”Porr- och strippklubbsbesök är otillåtna förmåner – även i näringslivet”

DEBATT – av Helena Sundén, jurist och generalsekreterare, Institutet Mot Mutor

En dom den tolfte november 2015 från Hovrätten över Skåne och Blekinge har väckt frågor om vad som är att bedöma som otillbörliga förmåner mellan avtalsparter i näringslivet.

Representanter från ett privatägt företag hade bjudit avtalsparter från ett företag med offentligt ägande på middag, hockey, resa med limousin, besök på pub, öl, champagne och strippklubb.

Aktiviteterna har inte utifrån hovrättens bedömning ansetts utgöra otillbörliga förmåner i straffrättslig mening, även om vad som erbjudits har konstaterats stå i strid med inbjudande parts interna regler.

Det som enligt hovrätten är mest tveksamt är besöket på strippklubben. På strippklubben beställdes bland annat en flaska champagne till en kostnad om 8 995 danska kronor.

Att bjuda avtalsparter på strippklubb för arbetsgivarens pengar ses enligt hovrätten i och för sig som både olämpligt och omdömeslöst. Då strippklubbsbesöket ska ha skett spontant och då parterna som bjöd inte ville ”tappa ansiktet” när de såg vad champagnen kostade, samtidigt som inbjudna parter inte kände till hur mycket det kostade, gör hovrätten bedömningen att strippklubbsbesöket inte utgör en otillbörlig förmån.

Domen har väckt visst uppseende i näringslivet. Bland annat har ställts frågor om den ligger i linje med den strikta hållning till korruption som under senare tid utvecklats i samhället.

Den Näringslivskod som Institutet Mot Mutor (IMM) förvaltar har med sin rågång till det straffbara som utgångspunkt att hjälpa företrädare inom näringslivet att med god marginal hålla sig till vad som kan ses som straffbart. Näringslivskoden är en hjälp att göra rätt och ett riktmärke för sunda affärer. Enligt koden ska förmåner bedömas mot bakgrund av alla betydelsefulla omständigheter i det enskilda fallet.

Förmåner ska ha ett tydligt samband med och ingå som ett naturligt och nyttigt led i mottagarens arbete, inbjudan ska riktas till mottagarens arbetsgivare som ska godkänna inbjudan eller så ska inbjudan vara förenlig med dennes etablerade policy.

Vidare ska särskild restriktivitet iakktas om mottagaren är en person som är anställd i företag som helt eller delvis ägs eller är finansierat av staten. Det sammanlagda värdet av förmånen ska beaktas.

Det innebär att hockey, pubbesök och resa med limousin ska vara sådant som parterna har nytta av i arbetet, vara måttfulla beloppsmässigt, inte rikta sig mot beslutsfattare och vara öppna och godkända hos mottagaren för att vara förenliga med Näringslivskoden.

Besök som ses som allmänt oetiska – det vill säga besök på porrklubb eller strippklubb – tillhör den typen av förmåner som alltid är otillåtna.

När mottagaren av förmånen finns i ett bolag som är statligt finansierat finns också den viktiga aspekten att ta hänsyn till att det är allmänhetens medel och allmänhetens förtroende som bolagets företrädare förvaltar.

Det finns, som hovrätten konstaterar, en gråzon mellan Näringslivskodens strikta förhållningssätt och det straffbara området.

Genom att bestämmelserna om mutbrott ska tolkas utifrån vad som anses ”otillbörligt” är det min förhoppning att näringslivets allt mer strikta hållning till vidlyftiga och oetiska förmåner ska få ett genomslag också på vad som anses brottsligt.

Näringslivskoden finns för att främja den sunda konkurrensen på marknaden och förfaranden som står i strid med koden är ett slag under bältet mot alla företag som arbetar för att göra rätt.

Det är olyckligt om den aktuella domen läses på ett sådant sätt att förfaranden i strid mot företags interna regler och Näringslivskoden – som resor med limousin, champagne eller besök på strippklubbar – på något sätt skulle kunna tolkas som en del i en accepterad affärskultur. Tvärtom är det kvarlevor från en tid som förhoppningsvis sedan länge är förgången.