DEBATT – av advokat Joakim Lavér, advokat Erik Gadman och biträdande juristen Anton Johansson, Hannes Snellman Advokatbyrå
Efter mer än två år av domstolsprocesser står det nu klart att Sveriges landsting fortsatt får tillhandahålla skattesubventionerad kollektivtrafik i hela landet.
Högsta förvaltningsdomstolen beslutade den 29 juni att inte meddela prövningstillstånd i två mål där Stockholms läns landstings beslut om allmän trafikplikt enligt kollektivtrafiklagen hade överklagats.
Frågan har genererat begränsad medial uppmärksamhet men beslutens genomgripande betydelse för svensk kollektivtrafik och landstingens möjligheter att fortsätta leverera medborgarnytta på området kan knappast överdrivas. I och med Högsta förvaltningsdomstolens beslut står det nu klart att Sveriges landsting fortsatt får leverera skattesubventionerad kollektivtrafik i alla delar av landet.
I varje svenskt län finns en regional kollektivtrafikmyndighet som har det yttersta ansvaret för den regionala kollektivtrafiken i länet – ett ansvar som bland annat innebär att myndigheterna ska tillhandahålla den skattefinansierade kollektivtrafik som behövs.
Det absolut vanligaste sättet för myndigheterna att tillhandahålla denna trafik är att genom upphandlingar ingå avtal med privata trafikutövare som utför trafiken. Myndigheterna subventionerar även biljettpriserna.
Denna modell används av till exempel Storstockholms lokaltrafik (SL), Västtrafik och Skånetrafiken.
Innan en regional kollektivtrafikmyndighet får ingå ett avtal med en privat trafikutövare måste myndigheten dock, enligt kollektivtrafiklagen, fatta beslut om allmän trafikplikt. Ett sådant beslut hindrar inte andra från att utföra kollektivtrafik, utan det innebär att myndigheten kan ingå ett avtal med den som ska utföra den samhällsfinansierade trafiken.
Besluten kan överklagas av privata kollektivtrafikföretag, vilket var precis vad som skedde med två av Stockholms läns landstings beslut.
Huvudfrågan i de båda målen var om ett beslut om allmän trafikplikt får omfatta trafik som skulle kunna utföras på kommersiell grund – det vill säga utan några skattesubventioner. Denna fråga har diskuterats ända sedan kollektivtrafiklagen trädde i kraft 2010.
Det står först nu – efter två eniga förvaltningsrättsdomar, två eniga kammarrättsdomar och två beslut från Högsta förvaltningsdomstolen – klart att svaret är ja. Beslut om allmän trafikplikt får omfatta trafik som utförs eller skulle kunna utföras på kommersiell grund.
Kammarrätten konstaterade i sina domar, som genom Högsta förvaltningsdomstolens beslut vunnit laga kraft, att det redan av definitionen ”allmän trafikplikt framgår att ett sådant beslut får omfatta sträckor där det redan bedrivs kommersiell trafik” om den kommersiella trafiken inte lever upp till de krav som den regionala kollektivtrafikmyndigheten ställer upp.
För Sveriges regionala kollektivtrafikmyndigheter var detta ett välkommet besked. Domstolen har även konstaterat att bedömningen av om den kommersiella trafiken lever upp till myndighetens krav ska göras utifrån hela det område som beslutet omfattar och alltså inte avse exempelvis enskilda sträckor eller avgångar.
Utgången kan tyckas självklar, särskilt eftersom ett beslut om allmän trafikplikt inte hindrar privata företag från att bedriva kollektivtrafik. En annan utgång i de båda målen hade däremot gjort det omöjligt för Sveriges landsting att tillhandahålla den trafik som medborgarna förväntar sig.
I och med Högsta förvaltningsdomstolens beslut kan landstingen nu fortsätta det viktiga arbetet med att utveckla kollektivtrafiken – ett arbete som underlättas av att de grundläggande rättsliga förutsättningarna för trafiken nu har klargjorts en gång för alla.
