DEBATT – av advokat Göran Rise, Málaga
.
Ersättning till en offentlig försvarare bestäms av den domstol som förordnat försvaren. Det förutsätts att försvaren också utfört sitt arbete där. Det slutliga arvodet till försvararen prövas av rätten när rätten skiljer sig från målet.
Av förordningen om offentlig försvarare framgår i § 4 att försvararen har rätt till förskott på sin ersättning med skäligt belopp. De parameter, som ska vara uppfyllda, är att betydande arbete lagts ned i målet och att det återstår minst sex månader, innan arvodet slutligen kan fastställas.
Den handläggningspraxis, som utbildats, är att tingsrätten skickar försvararens hemställan om förskott till åklagaren för yttrande. Detta kan vara förståeligt, då domstolen kan ha svårt att i visst stadium av brottmålsprocessen kunna bilda sig en egen uppfattning om försvararen med nit och omsorg arbetar för sin klients bästa.
Min erfarenhet, som bygger på att i 35 år verkat som försvarare i större ekomål, är att en onödig konflikt nu kan uppstå mellan åklagaren och försvararen till men för rättsprocessen.
Jag har gång på gång av åklagaren blivit bemött att mitt arbete ifrågasätts som nödvändigt och att den tid som jag redovisat därför är alltför hög.
Mina arbetsredogörelser är mycket noggranna och utförliga med angivande av i stort sett alla relevanta ”tankar” och teorier som jag brottats med i mitt förberedelsearbete inför en kommande förhandling.
Min erfarenhet säger att grunderna för de påstådda ekobrotten i stor utsträckning återfinns i Skatteverkets olika promemorior och omprövningsbeslut och att betydande arbete måste nedläggas för att begripa vad som är grunden för åtalet. Detta är i stor utsträckning skälet till att mycken tankemöda och tid måste läggas ned och som återges i arbetsredovisningen som fogats till förskottsbegäran.
Jag har funnit det otillfredsställande att jag som försvarare får en motpart i åklagaren i det mål i vilket jag är offentlig försvarare med de skyldigheter, som detta uppdrag medför. Jag vill inte vara part i målet tillsammans med den åtalade! Jag känner och har känt att denna motsättning inte är bra inför ett kommande rättegångsklimat i rättssalen.
Jag har ofta retat mig på de formuleringar som åklagaren kommenterat mitt arbete med och upplevt dem som förringande. Jag och mina kolleger lägger mycket stor möda på att få saken i svåra ekomål i rätt belysning inför en kommande huvudförhandling.
Min toleransnivå sätts onödigt på prov och min välvilja mot åklagarens uppgift skadas till men för processen och kanske till och med för min klient av onödig ”pajkastning” om mitt arbete före huvudförhandlingen.
Jag efterlyser därför en annan tågordning för bestämmande av förskott till den offentlige försvararen.
Mitt enkla syfte är att skapa en god rättegångsstämning mellan aktörerna och för att undvika att en personlig” vendetta” kan försämra klimatet före och under pågående rättegång mellan försvararen och åklagaren. Det finns alla skäl att värna om såväl åklagaren som försvararen.
Det räcker med att var och en utför sina arbetsuppgifter utan att ”hacka ”på varandra på grund av tidigare och dolda motsättningar om försvararens arbete.
Det är möjligt, att åklagaren är mer vidsynt i denna fråga än jag, även om jag i mina kommentarer inte precis legat lågt.
Mitt förslag är att rätten, utan kommunikation med åklagaren, bestämmer skäligheten av det begärda förskottet. Jag kan inte se någon komplikation i detta.
En väl utarbetad arbetsredogörelse från den offentlige försvararen ska en erfaren domare kunna bedöma på detta stadium av processen utan att höra åklagaren.
