DEBATT – av advokat Elisabeth Massi Fritz
Varje dag våldtas kvinnor i Sverige. Enligt BRÅ kan det handla om uppemot 100 våldtäkter om dagen! Samtidigt vet vi att mörkertalet är stort och att få utsatta får upprättelse.
Förra veckan presenterade 2014 års sexualbrottskommitté sina förslag på hur vår sexualbrottslagstiftning bör stärkas.
De konstaterar att det trots de ändringar som har gjorts i lagstiftningen under det senaste decenniet, ännu finns ”situationer där den sexuella integriteten och självbestämmanderätten kränks och där det är tveksamt om gärningen omfattas av ett tillräckligt starkt straffrättsligt skydd”.
Kommittén föreslår därför att ”gränsen mellan straffbar och straffri gärning dras vid om genomförandet av en sexuell handling har varit ofrivilligt snarare än framtvingad med något medel eller genom att en persons utsatta situation har utnyttjats.”
Det vill säga: att allt sex utan samtycke kriminaliseras. Valet att delta i en sexuell handling måste enligt kommitténs lagförslag ”komma till uttryck för att det ska anses vara frivilligt.”
”Endast ett ”ja” eller ett aktivt deltagande i handlingen ska kunna tolkas som frivillighet”. I lagförslaget finns inte något krav på att en person säger ”nej” eller aktivt visar sitt motstånd mot att delta i en sexuell handling”. Alltså ska passivitet inte kunna tolkas som ett frivilligt deltagande.
För att kunna säkra fällande domar i fall där uppsåt inte kan styrkas, men gärningsmannen på grund av omständigheterna borde ha förstått att den andra personen eller personerna inte deltog frivilligt, föreslår sexualbrottskommittén att vi inför ett oaktsamhetrekvisit.
Med nuvarande lagstiftning krävs uppsåt från gärningsmannen, vilket medför att till synes helt orimliga invändningar från den tilltalade kan bidra till att domstolen meddelar en friande dom.
Införandet av ett oaktsamhetsrekvisit är därför en otroligt viktig lagändring som kommer att ställa krav på den som har sex att faktiskt förvissa sig om att samtycke föreligger.
Thomas Bodström skriver på SVT Opinion (2016-10-06) att detta kommer göra att kvinnor får det än jobbigare i rättssalen. Om det nu införs en lag som bygger på kvinnans samtycke så kommer naturligtvis frågor i domstolen att kretsa kring vad hon har gjort och vad hon borde ha gjort, hävdar han.
Jag anser att han har fel. Det kommer inte bli jobbigare för kvinnor än vad det redan är.
Samtyckeslagstifting med kombinationen oakstamhetsrekvisit för straffansvar kommer på lång sikt fungera som en viktig signal för en förändring av attityder och värderingar, oaksamhetskriteriet kommer leda till fler fällande domar. Hur många fler återstår att se. Detta är en början till en viktig förändring.
Enligt min mening kommer denna lagändring att leda till fler fällande domar, och därmed att fler brottsoffer får upprättelse.
För att dra nytta av erfarenheter från andra länder besökte Sexualbrottskommittén bland annat Skottland som sedan 2010 har en samtyckesbaserad sexualbrottslagstiftning. Där har lagändringen inneburit att ”det är mer fokus på den tilltalade än tidigare eftersom det numera är intressant att utreda vad den tilltalade gjorde för att komma till insikt om huruvida den sexuella handlingen var frivillig eller inte.”
Alltså tvärtemot vad många kritiker här hävdar; att en samtyckeslagstiftning skulle öka fokus på målsägande. Den form av oaktsamhetskriminalisering som finns i Skotsk lag innebär att gärningsmannen ”måste kunna redogöra för vilka åtgärder denne vidtog för att säkerställa att det förelåg samtycke.”
Detta rekvisit innebär dock inte att ”vare sig en bevis- eller förklaringsbörda läggs på den tilltalade”, vilket återigen är vad kritiker här i Sverige ofta hävdar.
Efter att den skotska polisen fick mottaga kritik för sin syn på, och hantering av sexualbrottsmål, fick samtliga poliser där genomgå en helt ny utbildning om sexualbrott. Det finns numera en särskild polisstyrka inom skotska polisen, ”National Rape Task Force”, som ansvarar för att utreda våldtäktsbrott.
De arbetar dygnet runt, och håller i alla första förhör med målsäganden inom 24 timmar från att polisanmälan har gjorts. Det är en verklighet väldigt långt ifrån den som möter många svenska våldtäktsoffer, och någonting för våra politiker att inspireras av och arbeta mot.
Sexualbrottskommittén konstaterar att det finns brister i polismyndighetens hantering av sexualbrottärenden.
Man föreslår viktiga ändringar i lagen om målsägandebiträde, samt utbildning för såväl domare som juriststudenter ”i frågor som rör attityder och fördomar kring sexualbrott, våld i nära relationer, reaktioner hos brottsoffer” med mera.
I dagsläget leder knappt 15 procent av de polisanmälda våldtäkterna till åtal, och ännu färre till fällande dom. Det är oacceptabelt låga siffror som vi måste arbeta hårt för att öka.
Det duger inte att säga att det alltid kommer att finnas bevissvårigheter i sexualbrottsmål, och påstå att lagändringar därför är lönlösa.
En stark och tydlig lagstiftning, kombinerat med omfattande förebyggande arbete tror jag, precis som sexualbrottskommittén, kommer att leda till en minskad brottslighet, en ökad jämställdhet, och förändrade normer och värderingar när det gäller sexuellt våld.
Jag och många andra som har kämpat länge för att vi ska få en samtyckesbaserad sexualbrottslagstiftning är glada över sexualbrottskommitténs förslag.
Jag ser fram emot att Sverige återigen gör skäl för sitt rykte som ett av världens mest jämställda länder. Ett land där sex utan samtycke alltid är ett övergrepp.
Läs även advokaten och före detta justitieministern Thomas Bodströms (S) debattartikel som Elisabeth Massi Fritz bemöter: ”Ny sexbrottslag försvårar för drabbade kvinnor”.
Artikeln har även publicerats på SVT Opinion.
