”Utgångspunkten är att utländska barnäktenskap är lagliga i Sverige – och ska respekteras”
DEBATT – av Carolina Saf , doktorand i internationell privaträtt vid Stockholms universitet och universitetsadjunkt och kursansvarig vid Örebro universitet
Efter de utspel som gjorts av bland andra Liberalernas ledare Jan Björklund (SvD 2016-01-18) och barnombudsmannen Fredrik Malmberg (SR 2018-01-18) är det uppenbart att ett antal unga makar lider rättsförluster genom att separeras från sin äkta hälft, såsom skett i bland annat Göteborg. Dessa äktenskap är nämligen giltiga enligt svensk rätt och ska därför respekteras.
Både Björklund och Malmberg hävdar – felaktigt – att förfarandet att låta gifta asylsökande barn som fyllt 15 år bo tillsammans med sin vuxna make är olagligt och skulle legitimera barnäktenskap samt utgöra ett ”socialpolitiskt haveri”. I debatten förutsätts också ofta att alla barnäktenskap är tvångsäktenskap, vilket inte heller stämmer.
Det är riktigt att det inte är tillåtet för omyndiga att gifta sig i Sverige. Emellertid gäller det här utländska giltiga äktenskap med en omyndig make och frågan är i stället om dessa ska erkännas enligt svensk rätt.
Frågan om utländska familjerättsliga förhållanden ska ges effekt i Sverige regleras av rättsområdet internationell privaträtt. Dessa rättsregler tar hänsyn till att familjevärderingar ser annorlunda ut i andra delar av världen samt att en senare, ibland oplanerad och ofrivillig, flytt till Sverige inte ska rubba ett etablerat familjeförhållande.
Enligt den svenska lagstiftningen är utgångspunkten att alla utländska äktenskap erkänns om de är giltiga enligt lagen i äktenskapslandet (1 kap. 7 § IÄL nedan).
Detta gäller även som utgångspunkt för omyndiga när dessa saknar svensk anknytning (antingen medborgarskap eller hemvist i Sverige) vid äktenskapets ingående.
Endast giftermål med underårig som inte uppnått 15 års ålder (åldern för sexuellt samtycke) underkänns i Sverige på grund av ”ordre public” – att det uppenbart strider mot grunderna i den svenska rättsordningen. Se bland annat Migrationsöverdomstolens dom MIG 2012:4.
Det finns även en särskild bestämmelse om icke-erkännande av utländska äktenskap på grund av svenska äktenskapshinder, såsom myndighetsåldern (förbudet mot barnäktenskap), om minst en av makarna har svensk anknytning i form av medborgarskap eller hemvist i Sverige (Se 1 kap 8 a § IÄL nedan).
Denna bestämmelse är dock inte tillämplig i dessa fall, eftersom det inte fanns någon svensk anknytning vid äktenskapets ingående.
Att respektera dessa äktenskap är alltså ingen godtycklig tolkning av lagen. I ljuset av att svensk rätt tillåter både ”barn-sambor” respektive sexuella aktiviteter från 15 års ålder är det snarare mera godtyckligt att tvinga isär äkta makar utan någon som helst respekt för dessas rättigheter eller fria vilja.
IÄL – lag (1904:26 s.1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap
1 kap. Om äktenskapets ingående
[…]
7 § Äktenskap som ingåtts utom riket enligt främmande lag anses giltigt till formen, om det är giltigt i den stat där det ingicks. […] Lag (2009:256).
8 a § Ett äktenskap som har ingåtts enligt utländsk lag erkänns inte i Sverige
1. om det vid tidpunkten för äktenskapets ingående skulle ha funnits hinder mot det enligt svensk lag och minst en av parterna då var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige,
2. om det är sannolikt att det har ingåtts under tvång, eller
3. om parterna inte var närvarande samtidigt vid äktenskapets ingående och minst en av dem då var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige.
Foto: Pia Nordlander, bildN
