Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Åklagare och domstolar saboterar polisernas kamp mot brottsligheten – men polisledningen tiger”

Debatt
Publicerad: 2016-01-29 08:39

DEBATT – av Anders Bergstedt, pensionerad kriminalpolis

 

Alla var medvetna om att den nya polisorganisationen skulle innebära omvälvande problem under det första året 2015. Ingen hade kunnat föreställa sig att polisens resurser istället skulle tas i anspråk för terrorism och flyktingar på ett sätt som utarmat den vanliga polisverksamheten in absurdum. Nu har polisen också fått den hopplösa uppgiften att utvisa 80 000 som inte får asyl.

Oavsett detta så har bostadsinbrotten och återfallsförbrytarna varit ett stort problem under många år. Allt färre har dömts till fängelse för mängdbrott och avdelning efter avdelning på kriminalvårdsanstalterna har fått stängas.

Inför omorganisationen slaktade man väl fungerande verksamheter, framför allt aktionsgrupper mot bostadsinbrott och utförsel av stöldgods ur landet. Man centraliserade in absurdum och satsade på teamverksamhet och chefsstrukturer. Hela den brottsbekämpande verksamheten hamnade i ett vakum.

Nu då ett år har gått visar det sig att de kriminella flyttat fram sina positioner på snart sagt alla områden. Skjutningarna, morden och kriminaliteten i de utsatta områdena har ökat  dramatiskt medan vår äldre kriminologtrojka skyller på miljö och pekar på att brottsligheten i stort inte ökar.

Följderna för den ”vanliga” brottsligheten har blivit dramatiska. 22 000 bostadsinbrott innebär kanske 80 000 frustrerade och skändade brottsoffer – varje åt. Ingenting är så kränkande som att någon obehörig har varit inne och rotat i det allra heligaste – den egna bostaden med alla personliga saker. Försäkringarna blir allt dyrare och ersättningarna kan inte ta bort denna känsla.

Det man sällan pratar om är myndigheter, skolor och företag som gång på gång drabbas av inbrott där man stulit datorer eller maskiner för flera hundra tusen vid varje inbrott.

På landsbygden är detta påtagligt där lantbrukare och skogsägare går i konkurs för att man stulit maskiner och diesel och sedan återkommit och stulit de nya maskinerna. ATL, Lantbrukets Affärstidning, har tagit upp detta i stora artiklar liksom landsortstidningarna. Man upplever att polisen helt försvunnit och att man tvingas organisera en egen bevakning. Anmälningarna upplevs som totalt meningslösa eftersom brotten nästan alltid förblir ouppklarade trots bra spaningsuppgifter.

Varför har det blivit så här? Den största orsaken är att det har blivit nästan straffritt för återfallsförbrytare att begå brott. I stället för att använda brottsskalan på sex månader till sex års fängelse för grov stöld dömer man till skyddstillsyn, kontraktsvård och andra ej frihetsberövande åtgärder.

Då det gäller de utländska ligorna som under år 2015 drabbat Sverige i en skrämmande omfattning dömer man till någon månads fängelse eller villkorlig dom. Det blir inte ens utvisning utan rakt ut från rättegången och till nya brott. Då det gäller dessa ligor ersätts de gripna redan under häktningstiden av nya brottslingar som fortsätter enligt direktiv.

Nu måste man äntligen sätta fokus på att till varje pris kraftigt minska antalet brottsoffer. Priset är att fler måste förhindras att fortsätta med brott genom att bli inlåsta i fängelse eftersom rehabilitering inte fungerar.

Hur skall då återfallsförbrytarna stoppas? Då det gäller unga brottslingar har de fått hålla på i flera år innan något påtagligt straff drabbar dem. De har inte platsat i vårt hårda samhälle utan har istället valt att bli yrkeskriminella. Där måste man genast slå till med fängelse sex månader för grov stöld. Andra gången eller upprepade brott skall ge fängelse ett år och tredje gången fängelse två år.

De kriminella ligorna med öststatare som skickas hit för att begå brott skall första gången dömas till ett års fängelse och utvisning. Litauiska och Georgiska ligor har varit ett jätteproblem under flera år och just nu sitter fem personer häktade för många bostadsinbrott i Stockholm och kranskommunerna. Där måste tre års fängelse vara riktmärket. Det är rimligt med tanke på maximum sex år. Det finns också en straffskärpningsbestämmelse just för återfall-  men den fungerar inte.

Haken är alltså att åklagare och domstolar måste använda straffskalan så att man verkligen utnyttjar de brottspåföljder som politikerna har beslutat om för att skydda samhälle och enskilda.

Jag är starkt kritisk till att våra högsta polischefer inte med ett ord berört att åklagare och domstolar fullständigt saboterar polisernas kamp mot brottsligheten. Det skulle vara en oerhörd uppmuntran för de, ganska många poliser, som fortfarande kämpar förtvivlat.

Det måste vara frustrerande för dem att höra och se hur cheferna istället flyttar fokus och  pratar om behovet av att skydda sig själv med lås, teknik, DNA och grannsamverkan. De högsta cheferna verkar vara de enda som inte märkt att detta bara flyttar på brottsligheten.


Dela sidan:
Skriv ut:


Stefan Wahlberg
stefan.wahlberg@blendow.se