”Äktenskapsbalkens regler hotas av den kommande EU-rättsakten – Sverige borde agera”

DEBATT/ANALYS – av Hemrin Ardil, jur. kand

Äktenskapsbalkens jämkningsregler kan hotas av den kommande EU-rättsakten om internationella makars förmögenhetsförhållanden – om den svenska lagstiftaren inte vidtar rätt åtgärder.

I Sverige regleras idag bodelning mellan internationella makar av NÄF (förordningen om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap) som är tillämplig på makar med endast nordisk anknytning, och LIMF (lagen om internationella frågor rörande makars och sambors förmögenhetsförhållanden) som är tillämplig på övriga internationella makars förmögenhetsförhållanden.

Äktenskapsbalkens (ÄktB) jämkningsregler 12:1 och 12:3 mot oskäliga bodelningar mellan makar ges ett tydligt tillämpningsutrymme i LIMF där de stadgats som internationellt tvingande, oavsett vilken stats rättsordning som är tillämplig.

I NÄF däremot finns ingen formulering som ger stöd för att dessa bestämmelser kan tillämpas oberoende av vilken stats rättsordning som är tillämplig.

De senaste åren har EU-insitutionerna berett ett förslag till en EU-förordning om internationella makars förmögenhetsförhållanden med målet att uppnå en större förutsebarhet inom området, framför allt vad gäller tillämplig lag.

I december 2015 stod det dock klart att den enhällighet som krävs för att anta EU-förordningar inom familjerätten inte kunde uppnås då Polen och Ungern inte slöt sig bakom förslaget. Istället antog EU-kommissionen för några veckor sedan ett förslag till en rättsakt som ska ligga till grund för ett fördjupat samarbete mellan 17 medlemsstater, däribland Sverige. Förslaget ligger nu hos EU-rådet för godkännande.

Eftersom de deltagande medlemsstaterna har majoritet i rådet, kan vi vänta oss ett godkännande inom en snar framtid.

När EU-rättsakten i det fördjupade samarbetet antagits kommer den i princip att ersätta LIMF, medan NÄF fortfarande kommer att kunna tillämpas på inomnordiska makars förmögenhetsförhållanden. En väsentlig fråga är om ÄktB:s jämkningsregler kommer att kunna åberopas efter att de nya EU-reglerna som ersätter LIMF trätt i kraft.

I förslagets art. 30 finns en definition av internationellt tvingande regler. Här framgår att internationellt tvingande regler är sådana bestämmelser ”som en medlemsstat anser vara så avgörande för att skydda allmänintressen, t.ex. sin politiska, sociala och ekonomiska struktur, att landet kräver att de tillämpas vid alla situationer inom deras tillämpningsområde, oavsett vilken lag som annars ska tillämpas”.

Denna definition är i linje med de uttalanden EU-domstolen gjorde i fallet Unamar från år 2013.

Efter en genomgång av bestämmelserna i 12:1 och 12:3 ÄktB och ÄktB:s förarbeten hittar jag inga formuleringar eller antydningar om att dessa regler ska tillämpas i alla situationer inom deras tillämpningsområde. Att lagstiftaren överhuvudtaget inte har bemödat sig att ge dessa bestämmelser internationellt tvingande status i NÄF (vilket är en väsentlig skillnad mot LIMF) är särskilt problematiskt.

I och med att ÄktB:s jämkningsregler inte ges tillämpningsutrymme i nordiska makars förmögenhetsförhållanden går det att konstatera att Sverige inte kräver deras tillämpning i alla situationer, som den kommande EU-rättsakten och EU-domstolen kräver.

Det går således att konstatera att EU-domstolen har satt nivån tämligen högt för vad som kan betraktas som internationellt tvingande av domstolsländerna. Jag utgår från att syftet är att motverka att medlemsstaterna tillämpar internationellt tvingande regler ”när det faller dem in”, till exempel när de ogillar en utländsk bestämmelse.

Målet med denna strängare tolkning från EU-domstolen är förstås att skydda rättssäkerheten inom EU-rätten. Här tycks det finnas en diskrepans mellan EU-domstolens tolkning och den syn som har funnits på internationellt tvingande regler i Sverige.

Problemet som kan uppstå när EU-rättsakten är antagen är att den svenska domstolen inte kommer att kunna tillämpa ÄktB:s jämkningsregler, när ett bodelningsresultat blivit oskäligt på grund av tillämpningen av en utländsk rättsordning. Det kan bli särskilt problematiskt eftersom EU-rättsakten innehåller en bestämmelse som ger makarna rätt att i förväg välja tillämplig lag på deras förmögenhetsförhållanden.

Denna frihet kan utnyttjas av den starkare maken i relationen som kan få den svagare maken att underteckna ett för denne ofördelaktigt lagvalsavtal. Det i sin tur kan resultera i att den svenska domstolen kan stå maktlös när den svagare maken i samband med en bodelning blir av med egendom denne egentligen borde ha rätt till.

För att förstärka ställningen av ÄktB:s skyddsregler om bland annat jämkning av oskäliga bodelningar, finns det skäl för den svenska lagstiftaren att vidta åtgärder inför antagandet av den kommande EU-rättsakten. Åtgärderna kan innefatta omformulering av bestämmelserna i ÄktB så att det tydligt framgår att de ska vara internationellt tvingande.

Ett annat alternativ är att införa kompletterande bestämmelser till den rättsakt som ska antas, så att ÄktB:s jämkningsregler ges ett tydligt tillämpningsutrymme. Endast därigenom kan vi garantera ett fortsatt skydd för makar som drabbas av oskäliga bodelningar och riskerar att gå miste om egendom de borde ha rätt till.