”Skyddet av personuppgifter har flyttats till EU – Sverige måste ta ansvar för detta”

Just nu behandlar riksdagen två motioner, Proposition 2015/16:96 om informationsutbyte med USA och Proposition 2015/16:167 om informationsutbyte vid samverkan mot organiserad brottslighet. Båda förslagen förbiser den europeiska rättsutvecklingen om skydd för privatpersoners privatliv och data.

I prop. 2015/16:96 har regeringen, trots EU-domstolens avgörande i Schrems-målet i oktober 2015, bortsett ifrån att USA inte har tillräckliga överprövningsmöjligeter för enskilda från Sverige.

Regeringen menar ungefär att det kanske ordnar sig ändå.

I prop. 2015/16:167 har regeringen förbisett det nya direktivet för dataskydd inom ramen för de brottsbekämpande myndigheternas verksamheter, trots att regeringen själv givit klartecken för det nya direktivet så sent som i december 2015 och tillsatt en utredning om dess införlivande i svensk rätt så sent som i mars 2016.

Både Advokatsamfundet och Datainspektionen uppges vara kritiska mot att regeringen gasar på i färden mot mer informationsutbyte. Regeringens bemötande av kritiken kan sammanfattas med ”chillax”. Alla de privatpersoner i Sverige som förväntar sig att deras stat upprätthåller deras mänskliga rättigheter drabbas negativt av att regeringen inte orkar följa sina åtaganden. I värsta fall uppstår till följd av det dåliga politiska ledarskapet ett underskott på respekt för de mänskliga rättigheterna också i väljarkåren.

Om regeringen inte vill följa de europeiska bestämmelserna den varit med och tagit fram och heller inte vill rätta sig efter EU-domstolen, då bör den i första hand se till att Sverige går ur Europeiska unionen.

Storbritanniens inrikesminister Theresa Mays nyliga avståndstagande från Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter är på det sättet en ärlig politisk fläkt. Våra politiker behöver vara tydliga med vad de vill och tycker. Gillar man inte de befintliga rättighetskatalogerna och deras europeiska implementationer är det en legitim politisk åsikt. Men inte om den är insmugen i propositioner som mycket få medborgare kommer att läsa.

Riksdagen har en viktig roll att fylla i det att de kan ställa regeringen till svars för de prövningar av propositionerna mot bakgrund av EU-rätten som regeringen hittills inte idats göra.

Makten över skydd av personuppgifter i de brottsbekämpande myndigheternas verksamhet har nu flyttats till EU. Vad har det för konsekvenser för privatpersoner i Sveriges rätt att få kännedom om och överklaga informationsutbyte? Vad har det för konsekvenser för hur svenska myndigheter kan utbyta information med varandra?

I samband med att regeringen valde att ge EU denna nya kompetens, föll skyddet av personuppgifter i brottsbekämpande myndigheterna också under EU:s stadga för mänskliga rättigheter. Hur påverkar artikel 7 och 8 i stadgan privatpersoners rättigheter i de här förslagen?

Det europeiska samarbetet bygger på att även svenska regeringen tar ansvar för de gemensamma reglerna och den svenska demokratiska stabiliteten bygger på att regeringen står upp för sådana rättigheter som den säger att den gör.