Enligt socialnämnden har att pojkens föräldrar psykiska problem som de inte medicineras för. Föräldrarna ansågs också brista i omsorgen av pojken. Bland annat har de olika syn på pojkens uppfostran. Pojken lider också av eksem och har inte kunnat få rätt vård.
Enligt en orosanmälan från pojkens skola är pojken ”aggressiv, lever i en spelvärld och kommunicerar ofta på engelska”.
Enligt Förvaltningsrätten i Umeå är föräldrarna oense om vilket behov av stöd pojken har.
Domstolen framhöll att föräldrarnas psykiska ohälsa i sig inte ska vara avgörande för vårdbedömningen utan att det avgörande är vilka konsekvenser ohälsan har för omsorgen av barnet.
Utredningen visar att det tidigare funnits brister i behandlingen av pojkens eksem och att han nu totalt har isolerat sig, vilket förhindrar myndigheternas insyn i hur behandlingen har sköts.
Pojken har under höstterminen 2014 inte närvarat i skolan, han har försvunnit in i datorspelandet och umgås inte längre med vänner. Därmed anser domstolen att det föreligger en påtaglig risk för att pojkens hälsa och utveckling skadas.
14-åringen har enligt domstolen behov av vuxna som kan få honom att gå till skolan, begränsa datorspelandet och utveckla sociala relationer.
Att föräldrarna tidigare inte kunnat påverka pojkens livssituation eller stötta honom och att de vägrat att medverka till utredning gjorde enligt domstolen det osannolikt att familjen i fortsättningen kommer att ta emot nödvändig hjälp utifrån. Därför bestämdes att pojken skulle placeras i familjehem.
Domen överklagades till Kammarrätten i Sundsvall som också den instämmer i förvaltningsrättens bedömning. I kammarrätten har dessutom framkommit att det finns brister i pojkens tandvård, vilket gör att det finns ytterligare stöd för tvångsvård.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
