Lagförslaget innebär att det införs ett särskilt straffansvar för den som ”tar emot utbildning avseende bl.a. terroristbrott, reser eller påbörjar en resa till ett annat land än det land där personen är medborgare i avsikt att begå eller förbereda eller att ge eller ta emot utbildning avseende terroristbrott, finansierar en sådan resa eller finansierar en person eller sammanslutning av personer som t.ex. begår terroristbrott, oavsett syftet med finansieringen.”
”Långtgående kriminaliseringar”
Lagrådet konstaterar att detta innebär ”långtgående kriminaliseringar” och att man kan ifrågasätta om lagförslaget överhuvudtaget är förenligt ”med den försiktighet som bör gälla när kriminalisering används som metod för att söka hindra överträdelser av olika normer i samhället”.
Lagrådet anser också att en av de redan befintliga lagar som lagförslaget är kopplat till – nämligen ”terroristlagen” – i sig innehåller allmänt hållna och oklara brottsrekvisit” och att detta gäller även det lagförslag som nu granskas.
”Kriminaliserar humanitära handlingar”
Lagrådet pekar bland annat på att den föreslagna kriminaliseringen ”i praktiken träffar en mängd vardagliga handlingar, även handlingar som kan anses motiverade av humanitära skäl.”
Lagrådet skriver:
”Det innebär att bestämmelsen t.ex. kan komma att omfatta pengar som invandrare i Sverige skickar till fattiga släktingar i det forna hemlandet. Om nämligen släktingarna är engagerade i en väpnad kamp mot exempelvis en ockupationsmakt och av motsidan (och eventuellt också av omvärlden) kallas terrorister, så befriar det inte den som samlar in, tillhandahåller eller tar emot egendomen från straffansvar, om egendomen faktiskt används för släktingarnas livsuppehälle.”
Lagrådet skriver dock i sitt remisssvar till regeringen att man väljer att inte helt avstyrka lagförslaget eftersom det till viss del bygger på en resolution från FN:s säkerhetsråd.
Foto: Farah Abdi Warsameh och Jonas Ekströmer/TT
