För en tid sedan, under lunchrasten i ett pågående mål i tingsrätten, blev jag uppringd av en medelålders kvinna. Med hennes tillåtelse återberättar jag delar av hennes historia. Kvinnan började med att ursäkta sig för att hon störde samt påpekade illa kvickt att hon absolut inte kontaktade mig med anledning av något brott. Hon hade vid något tillfälle hört mig diskutera DNA-bevis i massmedia och det var med anledning av mina särskilda erfarenheter inom detta område som hon letat upp mig via Åklagarmyndighetens växeltelefonist.
Hon hade egentligen bara en, men för henne oerhört viktig, fråga till mig. ”Hur säker är en faderskapsanalys?”. Bakgrunden var att hon vid närmare 60 års ålder slutligen fått reda på vem hennes biologiska far var. Dessvärre hade denne hennes riktige far gått bort för ett par år sedan och hon skulle således aldrig få chansen att lära känna honom, men bara insikten att äntligen veta sina rötter var befriande efter ett livslångt grubbleri. Hennes far hade varit amerikan och hennes nyfunna amerikanska halvsyskon hade, tyckte hon, något överraskande välvilligt bistått henne i faderskapsfrågan. En DNA-analys hade utförts på ett laboratorium i USA under våren och hon satt nu med det positiva analysbeskedet framför sig. Hon var den utpekade mannens okända dotter.
Hennes raka och enkla fråga fick mig att börja fundera lite djupare kring den civilrättsliga delen av DNA-analysteknikens frammarsch innan jag besvarade hennes fråga. Den civilrättsliga DNA-analysen (jämförelse av två kända DNA-profiler i en för övrigt steril miljö) skall inte blandas ihop med den straffrättsliga användningen av DNA-analyser i de fall biologiska spår säkrats på en brottsplats (jämförelse av två inte alltid kända – hela eller delar av – DNA-profiler varav åtminstone den ena säkrats på en inte särskilt steril brottsplats). Min research kan sammanfattas enligt följande.
Förr i tiden var faderskapsfrågan en delikat fråga både för de potentiella fäderna, men framförallt för barnet var samhällsstatus i stort sett uteslutande var beroende av föräldrarnas. Blodprov tillsammans med utredning kring tidpunkten för fostrets tillkomst var vägledande i bedömningen av vem som skulle anses vara fader till ett barn. Otaliga är väl de historier som under årens lopp figurerat i massmedia kring faderskapsfrågor med vad som senare i vissa fall visat sig vara felaktiga utpekanden – nu senast med Eddie Murphy som bestämt förnekat att han är far till Mel Bs nyfödda dotter. Ett annat tidigt men välkänt exempel var fallet med Joan Berry som i början av 1940-talet stämde Charlie Chaplin och yrkade att han skulle förklaras vara fadern till hennes barn. Ett blodprov visade att Chaplin absolut inte kunde vara far till barnet, men eftersom den amerikanska domstolen vid den aktuella tidpunkten inte accepterade blodprov som bevisning i faderskapsmål dömdes samme Chaplin att betala underhåll till barnet. I USA blev fallet oerhört uppmärksammat och föranledde så småningom den amerikanske lagstiftaren att ändra reglerna och godkänna blodprov som bevismedel i faderskapsmål. De första blodproven kunde dock endast utesluta cirka 40 % av alla män. Under 1970-talet började dock en ny typ av blodprov användas, vilka inriktade sig på variationer i de vita blodcellerna och helt plötsligt kunde 80 % av alla män uteslutas. Men i slutet av 1980-talet kom så äntligen det mest revolutionerande testet av dem alla, nämligen DNA-analysen som anses ha en träffsäkerhet på rafflande 99,99 %. Amerikanska experter som idag arbetar med att vidareutveckla denna typ av DNA-analyser menar dock att träffsäkerheten är hela 100%.
I takt med att DNA-teknologin blivit så träffsäker vad avser faderskapsanalyser måste man naturligtvis ställa sig frågan om det finns några begränsningar med dessa tester. Hur går man till väga i de fall där en person hunnit avlida eller där man kanske helt enkelt inte har tillgång till något DNA från den avlidne utpekade fadern? Inga problem är det enkla svaret på dessa funderingar, för även här har den s.k. C.S.I.-effekten gjort sitt inträde. Idag kan faderskap fastställas genom att analysera både färskt och degraderat DNA från t.ex. kusiner eller far- och morföräldrar eller varför inte från den utpekade faderns använda tandtråd, rakhyvel, örontops eller tandborste? Endast fantasin sätter gränserna för vad som kan användas. Det problematiska är dock hur detta DNA används. Möjligheterna för enskilda individer att spoliera de positiva aspekterna av faderskapsanalyser är oändliga (det krävs väl egentligen bara att ”fel” DNA läggs till grund för jämförelsen genom att man t.ex. tar någon annans tandborste än den utpekade faderns).
Det absolut senaste inom detta område är dock upptäckten av att det faktiskt går att fastställa faderskap redan innan barnet är fött och detta eftersom biologer upptäckt att bitar av ett fosters DNA går att återfinna i moderns eget blod under graviditeten. Det finns all anledning att förvänta sig en explosion av privata företag som kommer att erbjuda enskilda möjligheten att analysera sitt ofödda fosters DNA, om det så gäller faderskap eller anlag för sjukdomar. Faderskapsfrågan kan således numera avgöras i stort sett utan begränsningar i tiden – allt efter tycke, smak och anledning naturligtvis.
Så vad blir då svaret på frågan jag fick inledningsvis. Hur säker är en faderskapsanalys? Förutsatt att rätt DNA säkrats från rätt person (den utpekade fadern) och DNA:t kvalitetsmässigt är acceptabelt samt detta jämförts med barnets DNA och en överensstämmelse i aktuella delar påvisas, är analysresultatet ett fullkomligt bevis på att den utpekade fadern är den biologiske fadern. Men huruvida enskilda personer faktiskt lämnar in rätt DNA-spår från exempelvis den avlidne utpekade fadern för jämförelseanalys det måste avgöras från fall till fall. Det kanske inte är alla som uppskattar att ett okänt syskon helt plötsligt kliver in på arenan. Men det är naturligtvis en helt annan fråga.
Enligt kvällspressen har en faderskapsanalys fastställt att Eddie Murphy är far till Mel Bs relativt nyfödda dotter. Mot bakgrund av ovanstående kan vi nog alla konstatera att han har svårt att förneka detta faderskap, eller hur?
