Den 8 november 1994 hittades en avliden man vid ett flerfamiljs hus i Ronna i Södertälje. Mannen hade en kniv i ena handen och uppvisade ett flertal skador, bland annat djupa sårskador i halsen.
En förundersökning inleddes men lades ner i december samma år eftersom utredningen då pekade på att det handlade om ett självmord.
Överlämnade sig till polisen
I december förra året – alltså 22 år senare – anmälde den idag 63-årig kvinnan sig själv och överlämnade sig till polisen. Hon uppgav då i förhör att hon hade dödat mannen med en kniv och erkände mord.
Kvinnan åtalades också för mord men under rättegången ändrade hon sin inställning och förnekade att hon hade dödat mannen. Hon erkände däremot försök till mord.
Under rättegången genomfördes ett flertal förhör och det lades också fram en omfattande skriftlig bevisning i form av bland annat protokoll från brottsplatsundersökning och obduktion från 1994.
Inte tillräckligt robust
Tingsrätten ansåg dock att utredningen inte var ”tillräckligt robust” för att fälla henne vare sig för mord eller mordförsök.
Tingsrätten pekade på att kvinnans berättelse till vissa delar var direkt ologisk och motsades av övrig utredning.
Tingsrätten konstaterade att det fanns alternativa gärningspersoner och att det som hade framkommit om kvinnans missbruk av alkohol och narkotikaklassade tabletter och om hennes psykiska tillstånd i samband med att hon angav sig själv innebar att erkännandet inte kunde läggas till grund för en fällande dom.
Tingsrätten skrev:
”Tingsrätten anser att det kan ifrågasättas om hon har berättat hela sanningen om händelsen och att det finns omständigheter som medför att hennes uppgifter inte kan bedömas som tillförlitliga i alla delar.”
Tre skiljaktiga nämndemän
Tre nämndemän var däremot skiljaktiga och ansåg att kvinnan skulle dömas för mordförsök:
”X (den tilltalade) har under huvudförhandlingen slutligen erkänt försök till mord. Hon har på ett klart sätt beskrivit hur hon satte sig på huk intill MÄ (mannen)], placerade kniven i hans vänstra hand och förde den mot hans hals på höger sida. Hon har under utredningens gång vidhållit att syftet med hennes agerande var att döda MÄ.”
Enligt nämndemännen hade kvinnans handlande passerat försökspunkten för mord ”oavsett att inte är klarlagt om hon tillfogade honom skador och i så fall i vilken omfattning”.
Inga säkra slutsatser
Domen överklagades till Svea hovrätt som nu i sak instämmer i tingsrättens bedömningar:
”Platsen och tecknen på strid stämmer inte överens med vad X berättat, skriver hovrätten.
”Av de detaljerade uppgifter X lämnat och som hon inte kunnat erhålla från allmänt tillgängliga källor” framgår dock att hon måste ha varit insatt i händelseförloppet. Några säkra slutsatser om vad hon faktiskt har gjort mot mannen, ”och om hon gjort det som hon berättat”, kan däremot inte dras.
Kvinnan frias därför även av hovrätten.
Två nämndemän är dock skiljaktiga och instämmer i vad nämndemännen i tingsrätten skrev i sin skiljaktiga mening – alltså att kvinnan borde dömas för mordförsök.
