Mannen dömdes till dagsböter i Hudiksvalls tingsrätt för brott mot upphovsrättslagen. Han skulle också betala intrångsersättning till Canal+ för att han spritt länkar till TV-kanalens betalsändningar av ishockeymatcher på nätet.
Hovrätten för Nedre Norrland bedömde dock att ishockeysändningarna inte hade verkshöjd. Istället ansåg domstolen att spridningen gjorde intrång i bolagets så kallade närstående rättigheter.
Högsta Domstolen meddelade prövningstillstånd och bad därefter att få ett förhandsavgörande från EU-domstolen.
Mer omffattande skydd
HD konstaterade att den svenska upphovsrättslagen ger mer omfattande skydd för närstående rättigheter än vad som ges i EU:s upphovsrättsdirektiv. Direktivets närstående rättigheter omfattar nämligen bara tillgängliggöranden ”på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till dem från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer”, alltså tillgängliggöranden som sker ”on demand”.
Program som direktsänds på internet, så som i det svenska målet, omfattas däremot inte av direktivets närstående rättigheter.
HD frågade därför om direktivet var ett hinder för att ha nationell lagstiftning som är mer omfattade än direktivet.
EU-domstolen konstaterar att syftet med direktivet bara är att få till en sådan harmonisering av upphovsrätt och närstående rättigheter som krävs för att den inre marknaden ska fungera bra. Direktivet har därför bara gett en viss harmonisering.
Syftet har inte varit att ta bort eventuella skillnader mellan de nationella lagarna när det gäller omfattningen av det skydd som medlemsstaterna skulle kunna ge rättsinnehavare.
Inte hinder för nationell lagstiftning
Det aktuella direktivet ska också tolkas i enlighet med direktiv 2006/115. Enligt det direktivet har medlemsstaterna rätt att ge ett mer långtgående skydd för innehavare av närstående rättigheter, när det gäller radio- och TV-utsändning och överföring till allmänheten, än vad direktivet i sig föreskriver. Förutsättningen är dock att en sådan utvidgning inte också påverkar skyddet för upphovsrätten.
EU-domstolen besvarar därför tolkningsfrågan enligt följande:
”Artikel 3.2 i direktiv 2001/29 ska tolkas på så sätt att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som innebär att ensamrätten för de radio- och TV-företag som avses i artikel 3.2 d i direktivet utvidgas till sådana överföringar till allmänheten som direktsändningar av idrottsevenemang på internet – såsom dem i det nationella målet – skulle kunna utgöra. Detta gäller dock under förutsättning att en sådan utvidgning inte påverkar skyddet för upphovsrätten.”
Foto: Peter Hoelstad/TT
