John Ausonius dömdes 1995 av Svea hovrätt för bland annat ett mord, nio mordförsök och flera fall av grovt rån till livstids fängelse.
Straffet har ännu inte blivit tidsbestämt, trots att John Ausonius flera gånger har ansökt om omvandling av livstidsstraffet och det nu har gått 20 år sedan han dömdes.
Ausonius ansökte på nytt om att livstidsstraffet skulle omvandlas till ett tidsbestäms straff.
Örebro tingsrätt konstaterar att det av utredningen inte framgår att det skulle finnas en sådan misskötsamhet från honom som skulle hindra en omvandling av livstidsstraffet. Enligt tingsrätten har han i stället främjat sin anpassning till samhället genom att bland annat genomgå det allmänna kriminalitetsprogrammet One-to-One, spelprogram och genomfört högskolestudier. Ausonius har även varit sysselsatt med inre skötsel på avdelningen och deltagit i ett teaterprojekt.
Han har dessutom upprättat kontakt med föreningen X-cons – en ideell organisation där före detta kriminella och missbrukare hjälper varandra tillbaka till samhället – och Attention – en förening för människor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
Tingsrätten skriver att Rättsmedicinalverket, RMV, har bedömt att det föreligger medelhög risk för att John Ausonius återfaller i brottslighet av allvarligt slag. RMV har i sin bedömning konstaterat att hans autistiska problematik utgör en försvårande riskfaktor för att han ska hamna i situationer där våld och/eller aggression kvarstår som den enda alternativa lösningen vid konflikter.
Ett liv utanför anstalten, och med den ökning av yttre stressfaktorer det medför, riskerar att påverka Ausonius negativt, vilket kan yttra sig i såväl impulsivt som beräknat våldsutövande och annat kriminellt beteende. Det faktum att han inte har haft några längre permissioner där han vistats utanför anstalten gör att det inte har prövats hur han fungerar självständigt utanför anstalten. Utan vetskap om hur han fungerar under permissioner på egen hand bedömde RMV det alltför spekulativt att ange att risken var låg.
Mot bakgrund av detta kommer tingsrätten fram till att den omständigheten att han ännu inte genom permissioner på egen hand kunnat visa sig klara av ett liv i samhället utgör ett osäkerhetsmoment vid riskbedömningen.
Även med beaktande av den positiva utveckling som det framkommit att mannen genomgått under senare tid föreligger det en ”konkret och beaktansvärd” risk för att han återfaller i brottslighet av allvarligt slag. Hans ansökan avslås därför.
