– Även om det står i tidningen att någon är häktad, fast han är anhållen, så fattar ju allmänheten att personen gripits av polisen. Det är klart att det låter proffsigare om orden används korrekt, men läsarna bryr sig nog inte, säger Lena Egelin.
Hon tycker att tillkomsten av mediegruppen har ökat förståelsen för journalisternas arbete, samtidigt som domarna har fått en större insikt om det egna språkbruket. Att termer som är fullkomligt solklara för jurister kan vara ren gallimatias för dem som inte använder orden dagligdags. – Många domare har insett att det har ett stort värde för oss om människor faktiskt förstår vad vi säger.
Även rädslan för att bli felciterad i media har minskat i domarkåren, tror Lena Egelin. Framförallt med tanke på att mycket av vad som skrivs återges på internet. En ändring kan göras omedelbart.
– Tidningarna är också duktiga på att ta in rättelser dagen efter om något har blivit helt fel i en artikel, säger hon.
Fallgroparna för journalisterna är många. Särskilt när domarna är fulla av fackliga termer, kan den mest erfarne journalist gå bet.
Det allra värsta är domar i ekobrottmål, anser Ingemar Nilsson, rättsreporter på GT/Expressen. Domarna är ibland så fulla av obegripligheter att knappt de inblandade själva förstår, tycker han. Den journalist som ska tyda en ekobrottsdom bör helst vara kunnig både inom juridik och ekonomi, vilket inte är så vanligt.
– Överhuvudtaget har många domare svårt att uttrycka sig, och många domar är fulla av fikonspråk, tycker han.
Ingemar Nilsson har arbetat som rättsreporter i över tio år. Han har läst hundratals domar och intervjuat minst lika många åklagare och advokater. Han ser inget större problem med att förstå innehållet i det material han presenteras för, men det är inte alltid lika enkelt att översätta orden så att allmänheten förstår.
– Ta till exempel en ansökan om prövningstillstånd till Högsta Domstolen, det är ju egentligen inget överklagande. Men folk i gemen förstår inte vad ett prövningstillstånd är och då händer det att journalister ändå använder ordet ”överklagan”.
Lena Egelin berättar att Domstolsverket arbetar målmedvetet med frågan om en förståelse av det juridiska språket. Framförallt för att de som är inblandade i till exempel ett brottmål ska begripa innebörden i ett åtal eller en dom. Men även massmedias rapportering är viktig eftersom de flesta människor inhämtar all sin kunskap om rättsväsendet via tidningar, tv och radio.
– Majoriteten av domarna kommer från den akademiska världen och har läst gamla böcker under sin utbildning. De har fått en känsla av hur det ska gå till – och det är oftast lättare att göra som man alltid har gjort än att påbörja en förändring.
Själv undviker hon medvetet ord som kan skapa språkförvirring, eller om hon använder dem är hon noga med att förklara vad de innebär. Hon tar ordet ”borgenär” som exempel, vilket hon har läst att bara fem procent av svenska folket vet den riktiga betydelsen av. De allra flesta tror att en borgenär är detsamma som en borgensman.
– Eller begreppen kärande och svarande. Kärande låter ju som om någon har förälskat sig, säger hon.
Domstolsverket har inte lämnat några språkliga riktlinjer för hur domarna ska uttrycka sig, men det finns en allmän medvetenhet och önskan till förnyelse, säger Lena Egelin. Men som med all invand terminologi, ställer det ibland till problem att hitta synonymer som stämmer på pricken med den juridiska termens stringens.
– Ta ett ord som ”medge”, till exempel. Om jag skriver medge begriper alla mina kollegor precis vad jag menar, men om jag översätter det till ”gå med på”, är det samma sak?
Det här är en bromskloss i förändringsarbetet, det går inte bara att kasta det gamla språket överbord, menar ordföranden. Men för att inte riskera att bli missförstådd kan man ta en genväg när man skriver en dom, tycker hon.
– Jag kan byta ut det gamla ordet, men ändå behålla det inom en förklarande parantes. Då begriper alla vad jag menar.
Text: Lotta Engelbrektson
Bild: Adam Ihse / Exponera, Carl Johan Erikson
