Kammarrätten slår fast att kravet på samtidig närvaro i reglerna om internationella äktenskap avser personlig närvaro, något som en man inte uppfyllde då han deltog vid vigseltillfället i Pakistan genom WhatsApp.
Några synnerliga skäl var inte för handen och äktenskapet kunde därför inte registreras.
Skatteverket avslog den 25 augusti 2020 en 36-årig mans ansökan om registrering av vigsel eftersom båda parterna inte närvarade under vigseltillfället.
36-årigen överklagade till Förvaltningsrätten i Göteborg och yrkade att hans vigsel skulle registreras i enlighet med ansökan. Han anförde att Skatteverkets beslut var felaktigt och att det var uppenbart att det förelåg språkförbistringar och definitionsproblem. Han var medborgare i både Sverige och Pakistan. Hans vigsel gick till på rätt sätt enligt islamsk rätt och gällande lagar i Pakistan. Vid vigseltillfället närvarade han i stället genom WhatsApp.
Familjerättslig nyhetsdag
Under denna heldagskurs från BG Institute ges en värdefull genomgång av den ekonomiska familjerätten – från nya förslag rörande arv och testamente till aktuella domstolsavgöranden om bodelning och sambofråg. Dessutom delar experter med sig av praktiska rekommendationer för att hantera kommande juridiska utmaningar.
Medverkade via videosamtal
Av lagen följer att ett äktenskap som har ingåtts enligt utländsk lag inte erkänns i Sverige om parterna inte var närvarande samtidigt vid äktenskapets ingående och minst en av dem då var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige. Detta gäller inte om båda parterna är över 18 år och det finns synnerliga skäl att erkänna äktenskapet.
Av utredningen framgick att mannen medverkade i vigseln den 10 november 2019 via videosamtal. Uppgifterna i målet var dock inte av den karaktären att det gick att säkerställa att det faktiskt var 36-åringen som närvarade vid vigseln. Det var därför inte möjligt att göra den bedömningen att äktenskapet kunde erkännas i Sverige och därmed registreras i folkbokföringen.
Avslutningsvis konstaterade förvaltningsrätten att det varken framkom omständigheter som innebar att ett nekat erkännande av äktenskapet skulle medföra allvarliga konsekvenser eller att det fanns sådana starka eller ömmande skäl som allvarligt och långvarigt hindrade dem från att frivilligt ingå äktenskap genom samtidig närvaro. Någon registrering kunde därför inte ske. Överklagandet avslogs därmed.
Inget krav på personlig närvaro
36-årigen överklagade till Kammarrätten i Göteborg och yrkade att han skulle beviljas registrering av utländsk vigsel.
Kammarrätten konstaterar att det inte finns något uttryckligt krav i lagstiftningen på att parterna ska ha närvarat personligen och den aktuella lagstiftningen innehåller inte heller någon definition av vad som avses med närvarande samtidigt. Inte heller i äktenskapsbalken föreskrivs annat än att de som ingår äktenskap ska vara närvarande samtidigt.
Syftet med den aktuella bestämmelsen i lagen om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap, som innebär att äktenskapet inte ska erkännas om parterna inte var närvarande samtidigt vid äktenskapets ingående och minst en av dem då var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige, är att förhindra erkännande av äktenskap som ingåtts trots att äktenskapshinder enligt den svenska äktenskapsbalken förelegat. Den tar alltså sikte på situationer där en eller båda parter har varit frånvarande och i stället företrätts av någon annan och det därmed typiskt sett har funnits en risk för att partens vilja inte beaktats. Enligt svensk lag är det inte tillåtet att ingå ett fullmaktsäktenskap.
Mot bakgrund av det som framkommit gör kammarrätten bedömningen att kravet på samtidig närvaro avser personlig närvaro, något som 36-årigen inte uppfyllt. Det saknas bestämmelser i IÄL och äktenskapsbalken som ger uttryck för att närvaro genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring ska kunna likställas med personlig inställelse.
Överklagandet avslås
Mannen befann sig i Pakistan under en månad före vigseln och sammanbodde med kvinnan under tre månader i början av 2020. Det kan därmed inte anses ha varit fråga om omständigheter som allvarligt och långvarigt hindrat parterna från att ingå äktenskap genom samtidig närvaro.
Det han har anfört om att han inte kunnat närvara fysiskt vid vigseln i Pakistan på grund av att han inte har haft mer semester att ta ut och att han har behövt arbeta för att uppfylla migrationslagstiftningens försörjningskrav är inte synnerliga skäl för att äktenskapet ändå ska erkännas i Sverige.
Överklagandet ska därför avslås. (Blendow Lexnova)
