Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

Inget hinder utlämna folkmordsåtalad till Rwanda – trots tortyrrapporter

Civilrätt
Publicerad: 2021-12-21 11:06
Foto: Ben Curtis/AP/TT

Det föreligger inga hinder mot att utlämna en folkmordsåtalad man till Rwanda trots att han uppgett att han riskerar tortyr och förföljelse på grund av sina politiska engagemang och har barn boende i Sverige.
Det slår Högsta domstolen fast och konstaterar att Rwandas intresse av att lagföra mannen samt Sveriges skyldighet att leva upp till sina folkrättsliga åtaganden väger tyngre än barnens bästa i detta fall.

I början av förra året begärde Rwanda att en man, som misstänks för folkmord, skulle utlämnas dit från Sverige. Rwanda åberopade en internationell arresteringsorder samt ett åtal som utfärdats av deras riksåklagare av vilka det framgår att mannen åtalats för en rad handlingar under 1994.

Enligt riksåklagaren Petra Lundh saknas hinder mot utlämning av mannen och hon ansåg inte heller att en sådan skulle strida mot varken Barnkonventionen eller Europakonventionen. Mannen motsatte sig däremot utlämning och hävdade att en sådan skulle vara oförenlig med såväl Europakonventionen som Barnkonventionen.

Bestrider ansvar för gärningarna

Mannen har bestritt ansvar för de gärningar han åtalats för i Rwanda och bland annat uppgett att han, när kriget bröt ut 1990, var lojal med ett politiskt parti i landet och under 1993 begav sig till ett av partiets läger i landets norra delar. På lägret skulle man samla in pengar och ”sprida information till ungdomar”. Regimen började dock leta efter personer som varit på lägret och hans bror kom att dödas under 1994. Han blev då rädd och tog sig något år senare till Kongo.

Han är medveten om att han lämnat olika uppgifter om vad som hände under de följande åren, men förklarat detta med att han hela tiden befunnit sig på flykt och varit rädd att skickas tillbaka till Rwanda då han ses som en förrädare och fiende till regimen. Att han förnekat samröre med FNL (en burundisk rebellgrupp) berodde på att han trodde att det skulle underlätta för honom att få svenskt medborgarskap. När han förhördes av svensk polis i januari i år var han ”chockad över anklagelserna och behövde väga sina ord eftersom han inte visste vem som låg bakom förhöret”.

Mannen påstår vidare att regimen regelmässigt ”fabriceras bevis och åtalar politiska meningsmotståndare”.

Tortyr och förföljelse förekommer

Mannen har åberopat förhör med en dansk och en kanadensisk advokat som båda berättat om problemen med falska vittnesförhör i Rwanda och båda uppgett att de betvivlar att den som utlämnas till Rwanda får en rättvis rättegång.

UD har i en rapport dock konstaterat att åtalade personer i Rwanda har rätt till juridiskt ombud samt anses vara oskyldiga till dess att motsatsen är bevisad. Dessutom upphålls rättsväsendets oberoende ”i relativt stor utsträckning på lägre nivå” medan självständigheten ”ibland sviktar” inom högre instanser. Det förekommer också uppgifter om att polis, militär och säkerhetstjänst i Rwanda använt sig av tortyr samt få, men återkommande, rapporter om ”påtvingade försvinnanden och utomrättsliga avrättningar”.

Sannolika skäl att han är skyldig

Högsta domstolen konstaterar i sitt beslut att det inte står klart att mannen inte kan straffas i Rwanda för de handlingar han åtalats för. Vidare anser domstolen att det de aktuella brotten motsvarar brott enligt svensk lag samt att gärningarna inte preskriberats enligt svensk lag. HD anser, mot bakgrund av de uppgifter som framkommit, också att det finns sannolika skäl för att mannen har begått de åtalade gärningarna.

Inte heller anser Högsta domstolen att det föreligger en konkret risk för att mannen riskerar att förföljas på grund av sin politiska uppfattning om han lämnas ut till Rwanda – trots uppgifterna om att sådan förföljelse och även tortyr förekommer. HD fäster här vikt vid att mannen vid flera tillfällen ändrat sina uppgifter om politiska aktiviteter samt att uppgifterna ”genomgående varit svepande och knapphändiga” samt att något egentligt stöd för hans påståenden saknas.

Rwandas intresse väger tyngre

En utlämning av mannen anses inte heller vara oförenlig med artikel 6 i Europakonventionen. Detta även om rättssäkerhetsgarantier ”regelmässigt har ignorerats” i politiskt känsliga rättegångar i Rwanda samt att utgången i högprofilerade folkmordsmål ”förefaller vara förutbestämd”. Enligt HD finns nämligen inte tillräckligt starka bevis för att varje rättegång om folkmord i Rwanda ”så påtagligt kommer att avvika från den standard som är godtagbar enligt artikel 6, att det inte i något fall är möjligt att utlämna personer till Rwanda för lagföring där”. Dessutom finns inga konkreta omständigheter som stöder påståendet om att det skulle förekommit vittnespåverkan eller falska vittnesmål inom ramen för det aktuella målet.

Att utlämna mannen skulle, enligt Högsta domstolen, inte heller strida mot varken Europakonventionens åttonde artikel eller barnkonventionen. Mot barnens behov av en nära kontakt med sin far ska, enligt HD, ställas Rwandas intresse av att lagföra den som misstänks för deltagande i ett folkmord samt även Sveriges skyldighet att leva upp till folkrättsliga åtaganden. Dessutom kan det enligt HD ”antas” att det kommer att ges möjlighet att arrangera kontakter mellan mannen och hans barn även om han utlämnas.

I detta fall väger därför de motstående intressena tyngre än barnens intresse och det föreligger därför inget hinder mot utlämning. HD uppmanar dock regeringen att ”noga övervaka den rättsliga prövningen” av mannen i Rwanda.


Dela sidan:
Skriv ut: