Högsta förvaltningsdomstolen ska bestämma beviskravet vid prövningen av en begäran om att en person ska avregistreras från folkbokföringen på grund av att personen har avlidit.
I underinstanserna föll talan på att födelsetiden skiljer sig åt i de serbiska och de svenska dokumenten.
Skatteverket beslutade den 20 juni 2018 att inte registrera en svenskserbisk man med födelsedatum den 20 februari 1927 som avliden i folkbokföringsdatabasen. Begäran kom från mannens son. Som skäl för beslutet angavs bland annat följande: Till stöd för ansökan har ett dödsbevis från Serbien i original för mannen född den 22 februari 1927 visats upp. Mannen folkbokfördes i Sverige den 21 mars 1966.
Av hans personakt som Skatteverket hade rekvirerat från kyrkoarkivet framgår att han föddes den 20 februari 1927. Det innebär att det inte handlar om någon felaktig registrering av hans födelsedatum i kyrkoboken eller något laddningsfel när uppgifterna fördes över från kyrkoboken till Skatteverkets folkbokföringsdatabas.
Eftersom någon handling som styrker att mannen född den 22 februari 1927 är en och samma person som mannen född den 20 februari 1927 inte visats upp ansåg sig Skatteverket inte kunna registrera honom som avliden i folkbokföringsdatabasen.
Därför undanröjer och avvisar HFD ansökningar om förhandsbesked
Högsta förvaltningsdomstolen har i flera avgöranden under senare tid undanröjt och avvisat ansökningar om förhandsbesked hos Skatterättsnämnden. Vilka situationer är det då som HFD bedömt annorlunda än nämnden, och vad har domstolen tagit fasta på när det gäller synen på angelägenhetskrav, samt förekomsten av utrednings- och bevisfrågor respektive handlingsalternativ? Börje Leidhammar redogör för aktuell HFD-praxis och vad sökande bör iakttaga för att få sin ansökan om förhandsbesked prövad.
Inte presenterats tillräcklig bevisning
Förvaltningsrätten i Malmö konstaterade att omständigheten att födelsedatumet har funnits registrerat ändra sedan 1966 utan att den enskilde själv rättat det stärker presumtionen för att uppgifterna i folkbokföringen är korrekta. Det krävs då att bevisning presenteras som klart visar motsatsen.
Någon annan skriftlig bevisning till stöd för att det i Sverige registrerade födelsedatumet är felaktigt och det angivna i det serbiska dödsbeviset det korrekta hade emellertid inte presenterats. Förvaltningsrätten ansåg därför att det för närvarande inte framstår som klart att den person som det inlämnade dödsbeviset avser är samma person som mannen med födelsedatum den 20 februari 1927. Därför skulle avregistrering inte ske. Att översättningen av dödsbeviset synes innehålla en felaktig datering av dödsfallet har följaktligen inte betydelse för den frågan förvaltningsrätten har haft att pröva. Överklagandet skulle således avslås.
Frågan ska prövas av HFD
Kammarrätten konstaterade att inte kommit fram någon förklaring till varför den i svensk folkbokföring registrerade födelsetiden för mannen skulle vara felaktig. Kammarrätten anser inte heller att det annars klart framgår av utredningen att den i Sverige registrerade mannen är samma person som den avlidne, även om vissa omständigheter talar för det.
Det fanns därför inte förutsättningar för att i den svenska folkbokföringen registrera mannen som avliden.
Högsta förvaltningsdomstolen ska nu bestämma beviskravet vid prövningen av en begäran om att en person ska avregistreras från folkbokföringen på grund av att personen har avlidit. (Blendow Lexnova)
