HD: Demenssjuk nekas skilja sig – ingen undantagssituation

Den demenssjuke mannens förvaltare var inte behörig att ansöka om skilsmässa för sin klients räkning.
Detta då inget framkommit som tyder på att mannen far illa av sin makas ageranden samt att en skilsmässa inte skulle påverka besluten om mannens vård.
Det slår Högsta domstolen fast och river upp underinstansernas domar.

Makarna gifte sig i mars 2014 och vid tiden för detta hade det förordnats en god man för mannen. Till följd av hans demenssjukdom anordnades några månader senare ett förvaltarskap, som ersatte godmanskapet, och omfattade att bevaka mannens rätt, förvalta hans egendom och sörja för hans person. Sedan hösten 2018 är mannen bosatt på ett särskilt boende.

Förvaltaren kom senare att, som företrädare för mannen ansöka om äktenskapsskillnad hos tingsrätten. Som grund för ansökan anfördes att mannen ville skilja sig från sin hustru, att det ”starkt kan ifrågasättas” om han hade förmåga att ingå äktenskapet samt att kvinnan genom äktenskapen kan ha fått ekonomiska rättigheter som hon annars inte skulle ha haft. Enligt ansökan hade kvinnan inte heller insikt i hans sjukdomsbild, vilket visat sig genom att hon försökt få hans förvaltare entledigade och även fört honom från sitt vårdboende hem till sin bostad. Enligt ansökan hade kvinnans ageranden gjort att mannen ”hamnat i närmast livshotande tillstånd som föranlett flera akuta läkarbesök”.

Kvinnan motsatte sig dock en skilsmässa och pekade på att förvaltaren inte var behörig att ansöka om en sådan för mannens räkning. Hon anförde också att ingen av parterna ville skiljas samt att mannen mår bättre hemma än vad han gör på sitt vårdboende. Hon sa sig inte heller ha tillskansat sig några pengar från mannen. Både tingsrätt och hovrätt kom senare dock att gå på förvaltarens linje och konstaterade att denne var behörig att ansöka om äktenskapsskillnad. Parterna förbjöds därför att varandra till dess att frågan avgjorts.

Ingen egen processbehörighet

Underinstansernas beslut överklagades till Högsta domstolen, som meddelade prövningstillstånd i frågan om förvaltaren varit behörig att ansöka om äktenskapsskillnad för mannen.

Högsta domstolen konstaterar nu att mannens demenssjukdom gör att han inte kan ”ge uttryck för sin mening” och därför saknar egen processbehörighet. Att han skulle gett uttryck för någon vilja att skilja sig innan han förlorade denna har, enligt HD, inte framkommit under utredningen. Frågan för HD var därför huruvida förvaltaren varit behörig att ansöka om äktenskapsskillnad med hänsyn till att det finns en påtaglig risk för mannens hälsa eller ekonomi.

Makan får rätt – och maken får betala

Här konstaterar Högsta domstolen att inget framkommit som tyder på att makan använt sig av äktenskapsrättsliga regler till skada för mannens ekonomi. Dock har hennes agerande i vissa fall, när hon tagit med sig mannen hem från vårdboendet, inte varit för hans bästa. Samtidigt har hon, enligt HD, ordnat vård för mannen när han behövt detta och sjukhusvistelserna har inte lett till några svårare följder för honom. Han kan därför inte sägas ha lidit allvarlig skada av sin makas agerande.

Utöver detta slår HD fast att förvaltaren och sjukvården har full beslutsrätt när det kommer till mannens vård, vilket gör att kvinnan inte kan fatta sådana beslut och en skilsmässa skulle således inte påverka detta. Mot bakgrund av detta rör det sig inte om en sådan undantagssituation där en förvaltare ska anses behörig att ansöka om äktenskapsskillnad.

Underinstansernas domar ska därför rivas upp och mannen tvingas betala för kvinnans rättegångskostnader.