Högsta domstolen återförvisar ett vårdnadsmål efter att ha inhämtat förhandsavgörande från EU-domstolen i behörighetsfrågan, där det framgår att domsrätten kan övergå på ett annat land om barnet byter hemvist under processen.
Målet skickas därför tillbaka till hovrätten för prövning av var barnet hade sitt hemvist vid tidpunkten för målets prövning.
En man och en kvinna fick en son under 2011. Mamman har haft ensam vårdnad om barnet sedan han föddes. Sonen började på en internatskola i Ryssland i oktober 2019, men bodde fram till dess i Sverige.
Pappan ansökte i Sverige om stämning mot mamman i december 2019 och yrkade på ensam vårdnad.
Mamman bestred yrkandet
Mamman bestred yrkandet och yrkade för egen del ensam, eller i andra hand gemensam, vårdnad om sonen. Hon yrkade även att tingsrätten skulle avvisa pappans talan. Hon anförde att sonen har hemvist i Ryssland varför svensk domstol saknar behörighet. Enligt henne förvärvade sonen hemvist i Ryssland när han började på internatskolan eller vid en senare tidpunkt.
Malmö tingsrätt fann att den så kallade Bryssel II-förordningen skulle tillämpas framför 1996 års Haagprotokoll. Domstolen konstaterade att förordningens artikel 61 stadgar att förordningen har företräde framför konventionen om barnet har hemvist i någon av EU:s medlemsstater.
Hovrätten fastställde tingsrättens beslut
Tingsrätten ansåg att man vid tillämpningen av den bestämmelsen skulle utgå från var barnet hade hemvist vid tidpunkten för talans väckande. Mot bakgrund av detta, och eftersom sonen inte ansågs ha förvärvat hemvist i Ryssland när talan väcktes, skulle behörighetsfrågan prövas enligt Bryssel II-förordningen. Domstolen ansåg att artikel 8.1 i den förordningen gav behörighet för svensk domstol att pröva målet. Mammans avvisningsyrkande avslogs därmed.
Hovrätten över Skåne och Blekinge fastställde tingsrättens beslut att svensk domstol är behörig enligt artikel 8.1 i Bryssel II-förordningen.
HD begärde förhandsavgörande
Mamman överklagade hovrättens beslut till Högsta domstolen, HD, som bestämde sig för att begära förhandsavgörande från EU-domstolen.
HD framhöll att såväl tingsrätten som hovrätten funnit att sonen hade hemvist i Sverige vid tidpunkten för när talan väcktes. Under domstolsprocessen har dock barnets anknytning till Ryssland stärkts och en rysk domstol att ansett sig behörig att ta upp en identisk talan till prövning.
Med anledning av detta ställde domstolen följande tolkningsfråga till EU-domstolen: ”Behåller domstolen i en medlemsstat sin behörighet enligt artikel 8.1 i Bryssel II-förordningen om det barn som målet rör under domstolsförfarandet byter hemvist från en medlemsstat till ett tredjeland som är anslutet till 1996 års Haagkonvention (jfr artikel 61 i förordningen)?”.
Pågående process avgörande
EU-domstolen konstaterade inledningsvis att sonen under domstolsförfarandet har bytt hemvist till Ryssland, som är part i 1996 års Haagkonvention.
Enligt artikel 8.1 i Bryssel II-förordningen är det domstolarna i den medlemsstat där barnet har hemvist vid tidpunkten när talan väcks som är behöriga i mål om föräldraansvar. Bestämmelsen ger uttryck för principen om perpetuatio fori, som innebär att domstolen inte förlorar sin behörighet även om barnet skulle byta hemvist under domstolsprocessen. Bestämmelsen är tillämplig på tvister som rör förhållandet mellan domstolar i en medlemsstat och domstolar i ett tredjeland.
Artikel 61 a i förordningen stadgar att förordningen, i förhållande till 1996 års Haagprotokoll, ska tillämpas ”när barnet i fråga har hemvist inom en medlemsstats territorium”.
HD återförvisar målet
Enligt EU-domstolen skulle detta förstås som att artikel 8.1 upphör att vara tillämplig när ett barn under en domstolsprocess lagligen har bytt hemvist från en medlemsstat till ett tredjeland som är anslutet till Haagkonventionen.
”Mot bakgrund av det ovan anförda ska artikel 8.1 i [Bryssel II-förordningen], jämförd med artikel 61 a i samma förordning, tolkas så, att en domstol i en medlemsstat som handlägger ett mål om föräldraansvar inte behåller sin behörighet enligt artikel 8.1 att avgöra målet, när det barn som målet rör under domstolsförfarandet lagligen har bytt hemvist till ett tredjeland som är anslutet till 1996 års Haagkonvention”, konstaterade EU-domstolen.
Till följd av EU-domstolens ställningstagande väljer nu HD att återförvisa målet till hovrätten.
Inte prövats av underinstanserna
HD framhåller att det följer av förhandsavgörandet att en domstol i en medlemsstat som handlägger ett mål om föräldraansvar inte behåller sin behörighet om barnet byter hemvist under domstolsförfarandet till ett tredjeland som är anslutet till 1996 års Haagkonvention.
Underinstanserna har inte prövat var barnet hade hemvist vid tidpunkten för målets prövning. Målet ska därför återförvisas till hovrätten för fortsatt prövning. (Blendow Lexnova)
