Den avlidne mannens uttalanden om att hans särkullbarn skulle bli arvlös, samt det faktum att kontakterna dem emellan brutits, leder till slutsatsen att hans gåvor på 1,4 miljoner till en annan dotter ska likställas med testamente.
Det konstaterar Högsta domstolen och river upp underinstansernas domar i målet.
Mannen avled i maj 2018 vid en ålder av 68 år och efterlämnade sig sin maka, en med denna gemensam dotter samt ett särkullbarn. Av bouppteckningen framgick en brist i boet och det skulle visa sig att mannen vid två tillfällen, under 2015 respektive 2016, gett bort penninggåvor på sammanlagt 1,4 miljoner kronor till makarnas gemensamma dotter.
Särkullbarnet vände sig därför till tingsrätten och yrkade fastställelse av att gåvorna till den del de kränker hennes laglott skulle återbäras till dödsboet då gåvorna var att likställa med testamente. Till stöd för detta anförde hon att den avlidne mannen gav pengarna till sin dotter kort före sin död – när han led av Hortons sjukdom och övervikt och var medveten om att det i släkten fanns ärftlighet för tidigt dödsfall.
Pengarna som gavs bort hade han, enligt särkullbarnet, ärvt efter sin bror och i samband med arvet uttalade han till hennes ex-make att han hade för avsikt att göra henne arvlös och att makarnas gemensamma dotter skulle ärva allt.
Den gemensamma dottern har å andra sidan, bland annat, gjort gällande att det inte fanns något testamentariskt inslag i gåvorna och att dessa innebar en ekonomisk uppoffring för hennes pappa.
Familjerättslig nyhetsdag
Under denna heldagskurs från BG Institute ges en värdefull genomgång av den ekonomiska familjerätten – från nya förslag rörande arv och testamente till aktuella domstolsavgöranden om bodelning och sambofråg. Dessutom delar experter med sig av praktiska rekommendationer för att hantera kommande juridiska utmaningar.
Dottern fick rätt i underinstanserna
Tingsrätten bedömde att avsikten med gåvorna delvis var att ordna successionen efter mannen, men ansåg samtidigt att gåvorna medförde en ekonomisk uppoffring under mannens förväntade återstående livstid och att gåvorna därför inte var att likställa med testamente. Hovrätten gjorde samma bedömning – och fastställde tingsrättens dom.
Efter överklagande beslutade Högsta domstolen att lämna prövningstillstånd i målet avseende frågan om gåvorna kränkt särkullbarnets laglott.
Uttalandena stärker mannens avsikt
Högsta domstolen konstaterar nu att särkullbarnet inte lyckats visa att den avlidne mannen ”trott sig ha väntat döden i närtid” och därför velat ordna med successionen genom gåvor istället för genom testamente. Däremot, konstaterar HD, är det utrett att kontakten mellan mannen och särkullbarnet bröts omkring 2010 efter en konflikt samt att mannen, när han ärvde pengar efter sin bror, flera gånger uttalat att han avsåg att göra särkullbarnet arvlös.
Mot bakgrund av dessa uttalanden om sin avsikt får det, enligt HD, antas att gåvorna lämnades väsentligen för dödsfalls skull. Högsta domstolen fastställer därför att gåvorna ska återbäras till dödsboet till den del de kränker särkullbarnets laglott.
