Mamman förlorar tvisten om sonens bostadsrättsgåva även i hovrätten. Sonens neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har gjort att han inte kunnat förstå innebörd och konsekvenser när han gett 25 procent av sin bostadsrätt till mamman.
Gåvan har därför varit ogiltig enligt lagen om verkan av avtal, som slutits under påverkan av en psykisk störning.
Den då 18-årige sonen förvärvade i mars 2010 vid 18 års ålder bostadsrätten till en lägenhet i ett flerfamiljshus i Uppsala för en miljon kronor. Inför köpet lånade han 540 000 kronor av sina föräldrar.
Enligt ett gåvobrev fyra och en halv månader senare överlät sonen halva bostadsrätten, med 25 procent vardera, till sina föräldrar.
Förändrade regler om topsning
En del av lagreformen om biometri i brottsbekämpningen är förändrade regler om tagande av salivprov eller topsning för brottsbekämpande ändamål i rättegångsbalken. Dessa regler gäller från och med den 1 juli 2025 och innebär framför allt att möjligheterna till topsning för dna-analys på olika sätt har utökats. Mattias Hjertstedt analyserar de nya bestämmelserna och deras konsekvenser.
Ostridigt att lånet betalats tillbaka
Sonen har sedan 2017 haft förvaltarskap anordnat för sig. Förvaltarskapet omfattar att bevaka hans rätt, förvalta hans egendom och sörja för hans person. Han bor på ett så kallat stödboende. Hans förvaltare har bedömt att bostadsrätten behöver säljas eftersom sonen har onödiga kostnader för den då han inte längre har behov av lägenheten. Pappan har lämnat tillbaka sin andel på 25 procent till sonen. Mamman har dock fortfarande kvar sin andel och nu vill sonen genom sin förvaltare att gåvan till mamman ogiltigförklaras på grund av i 31 §, alternativt 33, 36 §§ avtalslagen eller 1924 års lag om verkan av avtal, som slutits under påverkan av en psykisk störning.
Det är i målet ostridigt att sonen betalat tillbaka lånet på 540 000 kronor. Det är också ostridigt att denne betalar och alltid har betalat samtliga kostnader för bostadsrätten.
Sonen menade att då gåvoavtalet ingicks i tiden innan denne var under förvaltarskap hade han visserligen haft formell behörighet att disponera över sin egendom vid gåvotillfället. Han hade dock mot bakgrund av sitt psykiska hälsotillstånd inte haft förmåga att förstå innebörden och konsekvenserna av gåvoavtalet. Han hade genom avtalet avhänt sig egendom till ett värde om minst 500 000 kronor utan vederlag.
Inte på tal att han inte förstått
Mammans uppfattning om sin son vid avtalets ingående var att han varit i ett tillförlitligt hälsotillstånd och haft förmåga att ingå avtal. Det hade inte varit på tal att han saknat förmåga att förstå vad gåvan innebar.
Uppsala tingsrätt konstaterade att både en legitimerad psykolog och en distriktsläkare vittnat om sonens funktionsnedsättning och att han haft den sedan han var liten. Av läkarens vittnesmål framgick att sonen i vart fall haft funktionsnedsättningen sedan fem–sex års ålder och att den är bestående livet ut samt att han nu fått diagnos. Detta stöddes också av den skriftliga bevisning som åberopats av sonen. Inget av den av mamman åberopade bevisningen motsade samtidigt dessa förhållanden.
Pappan hade dessutom vittnat om att sonen, då gåvobrevet skrevs, hade svårigheter med att förstå komplexa sammanhang och att han inte förstod hela upplägget med lånet och gåvobrevet.
Gåvan ogiltigförklarades
Sammanfattningsvis fann tingsrätten att sonen hade visat att hans funktionsnedsättning och psykiska hälsotillstånd vid undertecknandet av gåvobrevet i augusti 2010 var att likställa med psykisk störning. Det var därmed visat i målet att sonen undertecknat gåvobrevet under påverkan av en psykisk störning.
Gåvan till mamman skulle därför förklaras ogiltig i enlighet med lagen om verkan av avtal som slutits under påverkan av en psykisk störning.
Mamman överklagade men förlorar nu tvisten även i Svea hovrätt.
Framstått som mer välfungerande än han var
En psykolog har efter en neuropsykiatrisk utredning under 2012 skrivit ett utlåtande där hon slagit fast att sonen har ojämna förmågor vad gäller informationsinhämtning och bearbetning av verbalt och ickeverbalt material. Hon bedömde även att han begåvningsmässigt låg under genomsnittet jämfört med jämnåriga samt att han hade bristande uppmärksamhet, arbetsminne och exekutiva funktioner, liksom svårt att uppmärksamma och minnas väsentliga detaljer. Hon ställde diagnoserna autismspektrumtillstånd och uppmärksamhetsstörning.
Psykologen har i vittnesförhör förklarat att sonen haft vissa språkliga färdigheter som gjort att han kunnat framstå som mer välfungerande än han var, men uppgett att han samtidigt hade svårt att förstå abstrakta saker som pengars värde eller vad som krävs för att sköta ett hushåll. Psykologen har bedömt att sonen skulle kunna förstå en enkel gåva som en julklapp, men att han inte skulle kunna greppa mer komplicerade och abstrakta transaktioner. Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är livslånga men tar sig inte ofta inte lika tydligt uttryck i ung ålder. Trots det har psykologen utifrån tidiga journalanteckningar bedömt att sonen haft neuropsykiatriska svårigheter redan i tidig ålder och att funktionsnedsättningarna funnits hela livet.
Distriktsläkaren, som under 2020 träffat sonen och tagit del av hans journalanteckningar, har också han bedömt att funktionsnedsättningarna funnits hela livet och är permanenta. Denna bedömning får också stöd av den övriga skriftiga bevisningen och uppgifter från pappan om sonen alltid haft svårigheter i vardagen och med abstrakt tänkande.
Mammans uppgifter oförenliga
Mamman har lämnat uppgifter som är oförenliga med alla dessa påståenden, men hovrättens slutsats är att sonen har lyckats visa att han redan vid gåvotillfället haft neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som medförde att han saknade förmåga att förstå innebörden och konsekvenserna av gåvan.
Domstolen anser inte bara att det går att slå fast att sonens funktionsnedsättningar vid tiden för gåvan utgjort en psykisk störning i den mening som avses i lagen om verkan av avtal som slutits under påverkan av en psykisk störning – utan också att gåvan lämnats under påverkan av den psykiska störningen.
En bostadsrättsinnehavare ger normalt inte ger bort en andel i bostadsrätten utan en rimlig anledning, men det verkar som att gåvan kan ha haft en rimlig förklaring i att ge föräldrarna en säkerhet för lånet – och samtidigt undvika att sonen blev avlurad bostadsrätten av någon annan.
Lämnade gåvan under påverkan
Utredningen ger samtidigt en klar bild av att föräldrarna ensamma diskuterar gåvoupplägget och att de först i samband med gåvobrevets undertecknande försökt förklara upplägget för sonen – som här saknade förmåga att förstå gåvobrevets innebörd och konsekvenser. I och med att han inte kunnat förstå föräldrarnas tilltänkta upplägg har sonen inte heller kunnat samtycka till detsamma.
Han ska därför anses ha lämnat gåvan under påverkan av den psykiska störningen – och gåvan är därmed ogiltig.
Mamman åläggs samtidigt att betala totalt 230 000 kronor för sonens rättegångskostnader. (Blendow Lexnova)
