Anhöriga till den 28-årige Sinthu som avled efter ett polisingripande 2014 har rätt till skadestånd från staten.
Det konstaterar Justitiekanslern som i ett färsk beslut slår fast att både Åklagarmyndigheten och Polisen ”underlåtit att iaktta de positiva förpliktelser” som i anslutning till dödsfallet funnits att tillse att Sinthus död utreddes ”i behörig ordning”.
De anhöriga tillerkänns nu 30 000 kronor vardera för ideell skada.
Sinthu vårdades inom ramen för psykiatrisk tvångsvård under slutet av 2014 när han en dag blev så aggressiv att vårdpersonalen inte lyckades lugna honom. Polis tillkallades därför till sjukhuset i syfte att hjälpa sjukhuspersonalen. Två patruller med sammanlagt fem poliser kom till platsen och fick då information om att Sinthu kunde vara beväpnad med ett rakblad i det patientrum han befann sig i.
Rätten att bli glömd – blev det succé?
När dataskyddsförordningen, GDPR, började tillämpas slogs det på stora trumman i media om rätten till radering. Den framhålls fortfarande som en stark och central rättighet för den registrerade – exempelvis när uppgifterna inte längre behövs, när samtycke återkallas, när invändning sker eller när behandlingen är olaglig. Men har den förväntade succén realiserats? Johan Sundberg, Fredrik Eråker och Johan Thörn redogör för bestämmelsen och de omfattande undantag som finns – med avstamp i en aktuell undersökning.
Återupplivades av läkare
Några av poliserna beslutade sig för att stänga in Sinthu i ett bortre hörn av rummet med hjälp av en sköld – en plan så misslyckades då de angreps av hononm. En av poliserna träffades i ansiktet och på kroppen av slag med ett tillhygge, som visade sig vara en penna. Två ytterligare poliser anslöt senare till ingripandet och OC-spray kom att användas mot mannen som till slut kunde läggas ned på golvet. Två av poliserna utdelade då batongslag mot Sinthus ben.
En av poliserna försökte sedan använda sin OC-spray ytterligare en gång. Sprayen fungerade dock inte fullt ut så han sprayade i stället sina handskar och gnuggade dessa i Sinthus ansikte. En annan av poliserna uppfattade att mannen spottade våldsamt och tog därför en plastpåse som han höll för munnen på honom och sprayade strax därefter med OC-spray. Ungefär samtidigt lämnade två av kollegorna rummet då de kontaminerats av OC-spray i ansiktet. Till slut kunde de kvarvarande poliserna belägga Sinthu med handfängsel – och bestämde sig även för att belägga honom med benfängelse.
I samband med detta uppmärksammade poliserna att mannens kropp ”blev slapp och att han hade kräkts”. Han bars då ut ur rummet, lades i en bältsäng och fick undersökas av sjukhuspersonalen som inte kunde höra varken andnings- eller hjärtljud. Då påbörjades hjärt- och lungräddning och efter en stund, när narkosläkare tagit över befälet, kunde Sinthu hjärta fås igång. Han avled dock morgonen därpå.
Inleddes, lades ned – och återupptogs
Redan dagen efter ingripandet inledde särskilda åklagarkammaren en förundersökning om tjänstefel angående ingripandet. Utredningen lades dock ned i april 2015 med motiveringen att att det inte längre fanns anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal hade förövats. Åklagaren hade då hållit förhör med anhöriga, sjukhusets ordningsvakt och nio personer ur sjukhuspersonalen. Dessutom hade ett rättsmedicinskt yttrande inhämtats av vilket det framgick att de fynd som gjorts talade för att Sinthu avlidit till följd av kvävning efter inandning av magsäcksinnehåll under ingripandet. Dödssättet ansågs dock ha varit en olyckshändelse.
I oktober 2015 återupptogs förundersökningen då nya omständigheter framkommit i fallet. Då ändrades också rubriceringen till vållande till annans död. Sinthus anhöriga tilldelades i samband med detta också ett målsägandebiträde. Förhör hölls då med nya vittnen och nytt material inhämtades. Dessutom inhämtades ett kompletterande uttalande från rättsläkaren som nu fått ett bättre underlag. I detta konstaterades dock att den tidigare bedömningen av dödsorsaken inte ändrades till följd av genomgången av det nya materialet. Han bedömde dock att ”händelseförloppet talade för att kräkningen, inandningen av magsäcksinnehåll med efterföljande syrebristskador i hjärnan och hjärtat och den slutliga döden hade orsakats av polisernas ingripande”.
Åklagaren beslutade den 13 april 2016 att återigen lägga ner förundersökningen. Efter en begäran om överprövning beslutade en vice överåklagare vid Utvecklingscentrum den 30 juni 2016 att inte ändra åklagarens beslut. I december 2016 inledde dock Riksåklagaren en granskning av ärendet, som avslutades i maj 2017 genom att beslut om att återuppta förundersökningen för vållande till annans död och tjänstefel fattades. Detta då det enligt RÅ funnits ”brister i den inledande utredningen”.
Lades ned – och återupptogs igen
Ärendet hamnade sedan återigen på särskilda åklagarkammarens bord – men efter att vissa åtgärder vidtagits beslutades att förundersökningen avseende vållande till annans död skulle läggas ned, men att två misstankar om tjänstefel skulle utredas vidare. En tid senare fattade RÅ återigen ett beslut om att ändra det senaste nedläggningsbeslutet och återuppta förundersökningen om vållande till annans död och en tjänstefelsundersökning. Samtidigt övertog Riksåklagaren utredningen av de pågående utredningarna om tjänstefel.
I slutet av april 2018 överlämnade Riksåklagaren sitt förundersökningsledarskap till den vice riksåklagaren som bland annat inhämtade ett yttande från Socialstyrelsens rättsliga råd. Rådet ansåg, till skillnad från rättsläkaren, att ”det inte fanns övertygande stöd för att någon av de åtgärder som polisen hade vidtagit mot (mannen) hade haft en avgörande effekt for den dödliga utgången” och i mars 2019 lades förundersökningarna ned.
Efter detta vände sig några av Sinthus anhöriga till JK och ansökte om skadestånd för personskada och ideell skada på den grunden att polis och åklagare har underlåtit att på ett adekvat och objektivt sätt utreda Sinthus död.
Staten skadeståndsskyldig
JK konstaterar nu att Sinthus anhöriga inte har rätt till skadestånd för personskada. Justitiekanslern instämmer dock i RÅ:s slutsatser om att det funnits ”ett flertal brister” i den initiala förundersökningsfasen. JK pekar bland annat på att flera av de ingripande poliserna och vittnen från sjukhuset hördes först när förundersökningen återupptagits samt att polisernas OC-sprayburkar inte bevissäkrades. Således har Åklagarmyndigheten inte vidtagit ”alla rimliga åtgärder som kan förväntas vid en så allvarlig utgång”. Dessutom fick poliserna möjlighet att diskutera händelsen i ett ”avlastningssamtal” under dagen för ingripandet – och fick skriva sina minnesbilder i PM utan att förhöras. Det har därför funnits en ”överhängande risk att poliserna delat sina minnesbilder av händelsen under samtalet”, konstaterar JK.
Vid en sammantagen bedömning anser JK att de aktuella bristerna är sådana att staten genom både Åklagarmyndigheten och Polisen ”underlåtit att iaktta de positiva förpliktelser” som i anslutning till dödsfallet funnits att tillse att mannens död utreddes ”i behörig ordning”. Mot bakgrund av detta har staten överträtt Europakonventionen. Enligt Justitiekanslern har Sinthus anhöriga rätt till ersättning med 30 000 kronor vardera samt ersättning för sina ombudskostnader. En kostnad som Polisen och Åklagarmyndigheten ska dela på.
Kritiseras också
Justitiekanslern nöjer sig dock inte med att bara konstatera att myndigheterna är skadeståndsskyldiga gentemot Sinthus anhöriga.
JK riktar även kritik mot såväl Åklagarmyndigheten som mot Polisen för myndigheternas respektive agerande i olika delar av ärendet.
