Mannen har var placerad i häkte med högsta säkerhet och Kriminalvården hade beslutat att mannen skulle genomgå kroppsvisitation i samband med transporter till rättegång i Stockholms tingsrätts säkerhetssal.
I sin anmälan till JO skriver den intagne att han har varit frihetsberövad i 25 månader och att han under den tiden har flyttats vid ett flertal tillfällen mellan olika häkten. Vissa av dessa förflyttningar har skett nattetid.
Han har också transporterats till domstolsförhandlingar så tidigt som klockan 05.00 på morgonen, vilket har lett till att han tvingats vänta i transportfordonet i flera timmar innan domstolen öppnat.
I anmälan uppger mannen att hans i samband med transport till och från förhandlingen visiterades av transportpersonalen honom som kände igenom hans kläder med hjälp av en metalldetektor.
I början av juli meddelade Kriminalvården plötsligt att han skulle vara tvungen att klä av sig naken. Då återstod ungefär 40 dagar i rätten och den nya ordningen skulle därmed innebära ett stort antal visitationer.
Då mannen motsatte sig visitationen så vägrade Kriminalvården att transportera honom till rättegångssalen. Han missade därför en och en halv rättegångsdag. Därefter fick han närvara via videolänk en halv dag.
Den tredje rättegångsdagen återgick Kriminalvården till den ordning för visitation som hade gällt sedan tidigare.
Mannen anser att det är anmärkningsvärt att Kriminalvården, enligt hans sätt att se på saken, hindrat honom från att närvara vid huvudförhandlingen.
Efter det ska Kriminalvården också ha krävt att han skulle klä av sig naken före och efter advokatbesök. Mannen menar att kravet innebär att Kriminalvården misstänkliggör hans advokat.
Mannen skriver också att han den 18 december förra året väcktes omkring klockan 05.00 och fick då reda på att han skulle flyttas från häktet Kronoberg. Han fick inte ta med sig sina personliga tillhörigheter. Istället lovade Kriminalvården att hans saker skulle sändas samma dag.
Under transporten vägrades han också rätten att bära sina privata kläder. Det dröjde sedan elva dagar innan hans saker kom till det nya häktet i Göteborg.
Följden av detta blev att han under jul- och nyårshelgen saknade bland annat sina böcker, hygienartiklar och pengar. Dessutom hade hans förundersökning ännu inte ankommit efter 24 dagar.
Kriminalvårdens generaldirektör Nils Öberg har skrivit ett yttrande till JO angående fallet. Han skriver att mannen ifråga är dömd till 18 års fängelse för bland annat försök till grovt narkotikabrott och att han har bedömts vara en säkerhetsrisk. Mannen har därför haft restriktioner och är placerad på en anstalt med hög säkerhetsnivå.
Nils Öberg skriver att anledningen till att mannen tvingats genomgå visitation före transport och att han inte fått ha sina egna kläder på sig vid transporten till Göteborg är den höga rymnings- och fritagningsrisk som enligt Kriminalvården finns. Detta ska också vara anledningen till att han inte har fått ta med sig personliga tillhörigheter då mycket få personer ska ha känt till transporterna i förväg och Kriminalvården därför inte, rent praktiskt, har kunnat förbereda dem på det sätt som vanligtvis sker.
Mannen ska enligt Kriminalvården ha fått sina tillhörigheter efter att de skickats via posten tillsammans med en dator som innehöll förundersökningen. Dock rådde det viss tvekan kring om mannen skulle få behålla datorn som tillhandahållits av ett annat häkte och det ska ha varit anledningen till att han under en tid inte hade tillgång till förundersökningen.
Kriminalvården skriver i sin bedömning av ärendet att rättegången som mannen närvarade vid ”kännetecknas av det kanske mest omfattande säkerhetsarrangemanget inom svensk kriminalvård i modern tid”. Kriminalvården anser att de kontroll- och tvångsåtgärder som mannen utsatts för framstår som rimliga vid en proportionalitetsbedömning.
Vad gäller transporterna anser Kriminalvården att det varit att föredra om de hade kunnat ske under dagtid men att det på grund av säkerhetsskäl inte varit möjligt.
Att mannen inte fick tillbaka sina tillhörigheter efter transporten till Göteborg förrän efter två veckor beskriver Kriminalvården som otillfredsställande. Angående datorn som innehöll förundersökningen bedömer Kriminalvården inte att det är godtagbart att mannen inte hade tillgång till den under en hel månad.
Chefs-JO Elisabeth Fura skriver i sitt beslut att mannens häktesvistelse i hög grad har kommit att präglas av den säkerhetsklass som han placerats i. Därför har häktestiden – som även i normalfallet utgör en ingripande åtgärd mot den enskilde – i detta fall blivit än mer ingripande och kringgärdad av restriktioner.
Hon skriver:
”När en intagen vistas under sådana förhållanden, ställs det särskilt höga krav på ansvarig personal att se till så att de åtgärder som vidtas inte får mer långtgående konsekvenser än nödvändigt.”
JO skriver också att Kriminalvården inte har redovisat skälen till varför man ansåg att det var nödvändigt att kroppsvisitera mannen varje dag i samband med rättegången:
”Till saken hör att X under hela häktestiden varit placerad i Kriminalvårdens enheter med högsta säkerhet. Transporter till och från huvudförhandlingen har kunnat ske i miljöer som helt kontrollerats av Kriminalvården. I förhandlingssalen har X varit helt skild från allmänheten genom en glasvägg.
Mot den angivna bakgrunden har jag för egen del svårt att se vilka förhållanden som skulle kunna göra det nödvändigt att dessutom kroppsvisitera X vid samtliga transporter till och från förhandlingssalen.”
JO anser inte heller att det är utrett varför mannen fick vänta så länge på sin tillhörigheter efter att han förflyttats till Göteborg.
”Orsaken till detta dröjsmål är för mig höljt i dunkel. Oavsett hur det förhåller sig härmed, är det inte acceptabelt att det dröjde 15 dagar innan X fick tillgång till sina tillhörigheter och att det dröjde nästan en månad innan han fick tillgång till datorn med förundersökningsprotokollet.”
Kriminalvården får därför kritik av JO.
Foto: TT
