Kvinnan väckte en så kallad fastställelsetalan vid Västmanlands tingsrätt mot bland annat Cancerfonden i samband med av en arvstvist.
En släktning hade testamenterat delar av sin kvarlåtenskap till Cancerfonden vilket medförde att ett tidigare testamente där kvinnan var förmånstagare upphävdes. Enligt kvinnan hade dock det testamente som gynnade Cancerfonden återkallats senare samma månad – vilket hade nedtecknats i en skriftlig handling och undertecknats av arvlåtaren och bevittnats av en annan person.
Kvinnan uppgav att arvlåtaren inte hade förstått vad testamentet innebar.
Arvlåtarens vilja
Cancerfonden och övriga som gynnades av testamentet hävdade å sin sida att den undertecknade och bevittnade återkallelsen i själva verket endast gällde kommentarer som hade förekommit i ett samtal och att det inte handlade om ett ”slutgiltigt uttryck för arvlåtarens vilja”.
Tingsrätten kom inledningsvis fram till att handlingen inte uppfyllde de krav som ställs för ett giltigt testamente enligt ärvdabalken. Utöver detta ställdes frågan om handlingen hade inneburit en återkallelse av testamentet.
Tingsrätten kom med stöd av kvinnans berättelse – som hade lämnats under sanningsförsäkran – att det var visat att arvlåtaren hade återkallat sitt testamente.
Domen överklagades till Svea hovrätt av Cancerfonden.
Hovrätten river nu upp tingsrättens dom och går på Cancerfondens linje.
Hovrätten hänvisar till praxis från Högsta domstolen och slår fast att det ställs mycket höga krav på bevisningen för att den ska anses styrka av att en ”formlös återkallelse av testamente” verkligen innebär ett slutgiltigt uttryck för arvlåtarens vilja.
Forsiktighet kring parts berättelse
Hovrätten konstaterar att personen som bevittnat handlingen inte ens har förhörts i målet. Därför finns det alltså ingen annan utredning i målet än kvinnans berättelse, som enligt rätten måste värderas med försiktighet med hänsyn till att hon är part i målet.
Eftersom återkallelsen har gjorts endast en dryg vecka efter att testamentet upprättades ger det anledning att ifrågasätta om återkallelsen verkligen har varit arvlåtarens yttersta vilja, anser hovrätten.
Hovrätten slår i stället fast att det inte är bevisat att återkallelsen återger ett slutligt uttryck för arvlåtarens vilja.
En skiljaktig hovrättsassessor anser att de åtgärder som vidtagits, att arvlåtaren skrivit under handlingen och att handlingen har bevittnats, ”med styrka” talar för att det har varit fråga om ett slutgiltigt ställningstagande från arvlåtarens sida.
