En man i Sundsvall som beträffande sin privatbostad begärt överprövning av det av Skatteverket bedömda taxeringsvärdet vinner inget bifall i kammarrätten. Domstolen finner inte att någonting som anförts eller på annat sätt framkommit i målet föranleder en annan bedömning än den som länsrätten gjort i samma ärende.
Husägaren, vars privatbostad är belägen cirka 75 meter från ett järnvägsspår, anförde inför länsrätten bland annat att Skatteverket agerat på ett sätt som hör hemma i stater av enpartikaraktär då det åtlagt honom en orimlig bevisbörda. Mannen menade att det inte kunde ankomma på honom att utföra mätningar som visar att ljudnivån från de förbipasserande tågen var så pass hög att den skulle medföra en sänkning av taxeringsvärdet.
Husägaren vädjade istället till länsrätten att använda sin fantasi för att föreställa sig ljudet av ett tungt lastat godståg som på illa vald tidpunkt körde förbi hans bostad och erbjöd själv liknelsen ”ett ljud som antagligen kan uppväcka de döda” för att hjälpa rätten på traven.
Länsrätten fann inte tillräckliga skäl för att frångå det av Skatteverket uppskattade taxeringsvärdet. Domstolen hänvisade till ett av Skatteverkets utgivet allmänt råd som föreskriver att åtminstone en genomsnittlig ljudnivå om 67 decibel krävs för att motivera en justering.
Länsrätten uttalade även att det, trots att någon utredning inte gått att erhålla, framstod som osannolikt att bullernivån i det aktuella fallet var sådan att det fanns skäl för justering av taxeringsvärdet. Överklagandet avslogs därför.
Isak Bellman
isak.bellman@dagensjuridik.se
