Schablonbilden av brottsoffer är att de ska känna sig svaga och kontakten med brottofferstödjarna kan fungera sämre om offren känner sig starka och medskyldiga, enligt Lotta Jägervis avhandling.
Brottsofferstödjarna, som enligt avhandlingen ofta är äldre kvinnor, ser sig som vanliga medmänniskor som erbjuder andra drabbade medmänniskor hjälp.
Lotta Jägervi konstaterar att stödjarna ofta själva behöver bli bekräftade i den självbilden och att brottsoffrens självbild därför har betydelse för hur stödjarna bemöter brottsoffren.
Lotta Jägervi talar om att ” brottsoffrens bild av sig själva ibland kommer i konflikt med det behovet”.
Oskyldigt drabbade får bättre stöd
Hon säger att det är ”avgörande om brottsoffren uppfattar sig som oskyldigt drabbade medborgare med rätt till stöd”.
– När både brottsoffer och stödjare ser sig som vanliga hederliga människor och har en gemensam föreställning om förövaren så underlättas kommunikationen och leder till bättre stödinsatser.
Avhandlingen visar också att de brottsoffer som känner sig medskyldiga ofta har en tendens att uppfatta stödjarna som del av myndighetssfären, som till exempel socialtjänsten, polisen och skolan.
En annan iakttagelse i avhandlingen är att brottsofferjourerna håller en relativt låg profil jämfört med andra ideella organisationer i sitt sätt att agera mot myndigheter.
Täcker upp för polisen
I sina kontakter med till exempel polisen är de inte offensiva och ställer inga krav. Istället täcker de enligt avhandlingen ”ofta upp för brister och löser problem som egentligen skulle utförts av polisen”.
Lotta Jägervi tror att en del av förklaringen är att man vill skydda brottsoffren för att ”de inte ska förlora tron på rättssamhället och vara rädda att anmäla om de drabbas av brott igen”.
Att jourerna är beroende av att polisen skickar brottsoffer vidare till dem kan också har viss betydelse.
