Justitieombudsmannen Hans-Gunnar Axberger konstaterar att det inte förelåg något rättsligt hinder för Migrationsverket att verkställa utvisningsbeslutet, vilket alltså i princip hade kunnat verkställas utan kontakt med åklagaren. Ändå underrättades åklagaren om att avvisningen skulle verkställas, såvida hon inte begärde att verkställigheten skulle skjutas upp tills lagföring kunde ske. Migrationsverkets handläggare drog slutsatsen att det från åklagarens sida inte restes några hinder mot verkställigheten, som därför fullföljdes.
Trots att åklagaren inte hade befogenhet att stoppa avvisningen, och den aktuella situationen inte heller är reglerad i lag, föreskrifter, riktlinjer eller rutiner, borde hon enligt JO ändå ha gjort bättre klart för sig varför hon kontaktades av Migrationsverket, vad de begärde av henne och vilka handlingsalternativ som fanns. Hon borde även ha övervägt vilka förpliktelser hon även hade gentemot målsäganden.
JO menar att det är ”anmärkningsvärt” att åklagaren inte kunnat förete någon dokumentation från samtalet med handläggaren och de besked som lämnades henne. Det är enligt Hans-Gunnar Axberger ”angeläget” att Migrationsverket och Åklagarmyndigheten utarbetar föreskrifter och rutiner för hur samarbetet inför verkställighet av avlägsnandebeslut av personer som är misstänkta för brott ska vara utformat – annars riskerar förfarandet att bli godtyckligt.
Eftersom ytterligare lagregering kan behöva övervägas sänder JO en kopia av beslutet till det organ inom regering och riksdag som ansvarar för lagstiftning på migrations- och brottsområdena, med förhoppning att liknande ärenden i framtiden hanteras i bättre överensstämmelse med vad en målsägande i ett ärende av detta slag har att förvänta sig.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
