”Brott mot grundlagen när kommuner köper bostadsrätter som flyktingboenden”

DEBATT – av Finn Madsen, advokat och juris doktor h.c.

Sedan något år tillbaka köper kommuner upp bostadsrätter som ska användas som bostäder till flyktingar och andra nyanlända. Detta rapporteras från bland annat Uppsala, flera Stockholmskommuner, Malmö och Lund.

Inköpen sker med stöd av ett undantag i bostadsrättslagen som anger att föreningar kan förbjuda juridiska personer som förvärvat en bostadsrätt att bli medlemmar i föreningen – men inte ett landsting eller en kommun.

Undantaget tillkom i slutet av 1970-talet men frågan är om detta undantag fortfarande kan betraktas som förenligt med föreningsfriheten som den i dag tryggas av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (”EKMR”) och av Regeringsformen (”RF”).

Enligt artikel 11(1) i EKMR resp. 2 kap. 1§ (4) i RF föreligger rätt till föreningsfrihet. Föreningsfriheten gäller olika slags föreningar också föreningar som bildats för allmänna och ekonomiska syften och föreningsfriheten gäller rimligen också för en bostadsrättsförening.

Föreningsfriheten skyddar friheten att verka gemensamt inom ramen för en sammanslutning – bland annat rätten att verka utan inblandning av offentliga organ. Man kan ju livligt föreställa sig protesterna om ett offentligt organ enligt ett lagstadgande till exempel skulle ges rätt att vara medlem i en förening som tillkommit för att verka för yttrande- och demonstrationsfrihet.

Utöver att offentliga organ är förhindrade att blanda sig i en förenings verksam gäller enligt föreningsfriheten att en förening i princip har frihet att välja vem som ska vara medlem i föreningen.

Föreningsfriheten kan inskränkas enligt EKMR och RF. För att sådan inskränkning ska gälla förutsättes dock enligt EKMR – utöver att det skett genom lag – att det sker med hänsyn till statens säkerhet eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter (artikel 11 (2)).

När det gäller skyddet för föreningsfriheten i RF verkar detta gå längre än i EKMR. Föreningsfriheten får här endast begränsas när det gäller sammanslutningar vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur eller innebär förföljelse av en folkgrupp på grund av etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande (2 kap 24§ (2)).

Något undantag är alltså inte tillämpligt som medger att ett offentligt organ mot medlemmarnas vilja kan bli medlem i en förening.

Det framstår därför som överraskande att kommuner nu i stor omfattning förvärvar bostadsrätter i förlitan på undantaget i bostadsrättslagen utan att någon analys verkar ha gjorts av det skydd mot inskränkningar i föreningsfriheten som uppställs i EKMR och i RF.

Även om det kan finnas förståelse för att kommuner har svårt att skaffa tillräckligt antal bostäder till nyanlända framstår det som att detta inte bör kunna ske i det fallet att medlemmar i en bostadsrättsförening motsätter sig detta genom att stödja sig på föreningsfriheten i EKMR och RF.