Hovrätten för Nedre Norrland konstaterar att teknisk bevisning eller vittnesbevisning som binder den tilltalade vid brotten saknas. Målsägandens psykiska tillstånd är sådant att förhör i domstol inte kunnat genomföras. Istället åberopas de uppgifter målsäganden lämnat i videofilmade polisförhör. Därmed har varken rätten eller den tilltalades försvarare kunnat ställa frågor till målsäganden.
Den tilltalade förekommer under 28 avsnitt i belastningsregistret, bland annat är han dömd för stöld, hot mot tjänsteman och våldsamt motstånd. Mannen dömdes i tingsrätten för tre fall av våldtäkt mot barn samt ett fall av sexuellt utnyttjande av underårig.
Domstolen bedömer att målsäganden i videoförhören berättar om händelserna under stor vånda och att samtalet drivs framåt av förhörsledaren. Enligt försvararen har ledande frågor och beröm till målsäganden förekommit i förhören.
Hovrätten finner att förhörsledaren haft fog för att genomföra förhören på det sätt som skett, men uttalar samtidigt att man inte i förhören i tillräcklig utsträckning sökt reda ut frågor som varit av särskild betydelse för åtalet. Vidare har uppgifter som lämnats av vittnen inte varit möjliga att stämma av med målsäganden.
Målsäganden uppger att hon blivit utsatt för sexuella övergrepp av två andra män vid sidan av den tilltalade, bland annat ska en nära släkting hon haft en särskilt god relation till ha videofilmat ett av övergreppen och tvingat henne att titta på filmen. Domstolen uttalar att uppgiften ”framstår minst sagt som besynnerlig”.
Domstolen bedömer att åskilliga oklarheter föreligger rörande de påstådda övergreppen. De personer som hörts anses ha lämnat uppgifter som närmast ger stöd för den tilltalades version. Domstolen uttalar med hänvisning till NJA 1993 s 616 att beviskraven i brottmål är höga, och finner det inte ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade gjort sig skyldig till brott.
Målsäganden företräddes av advokat Marie Thors, den tilltalade av advokat Johan Sterner.
Fredrik Olsson
