De två besluten gällde ”inhämtning av uppgifter om meddelanden till och från vissa telefonnummer”. Besluten hade verkställts genom att de skickades till den aktuella Teleoperatören. Utöver en dag hann ingen konkret inhämtning av uppgifterna ske innan besluten drogs tillbaka.
Nämnden konstaterar i sitt uttalande att polisen ”såväl beslutat om som verkställt inhämtning av uppgifter om meddelanden för tiden efter beslutsdatum, vilket inte är tillåtet enligt inhämtningslagen”.
Enligt polisen berodde de felaktiga besluten om att hämta in telefonmeddelandena i realtid på att handläggare hade ”missförstått gällande lagstiftning” och att detta heller inte uppmärksammats av beslutsfattarna.
Polisen skriver i sitt svar till nämnden att de ska utbilda sin personal bättre och ”tydligt förklara och åtskilja inhämtning av uppgifter i realtid från inhämtning av historiska uppgifter”.
Nämnden skriver:
”Inhämtning av uppgifter enligt inhämtningslagen utgör ett hemligt tvångsmedel. Att brottsbekämpande myndigheter enligt inhämtningslagen får besluta om sådana åtgärder innebär att det måste ställas höga krav på kompetens och noggrannhet hos de befattningshavare som hanterar inhämtningsärenden. Av Polismyndighetens remissvar framgår att de befattningshavare som hanterat de två inhämtningsärendena brustit i kompetens respektive noggrannhet.”
