Den 43-årige mannen åtalades vid Uddevalla tingsrätt för att ha våldtagit en 37-årig kvinna i hennes bostad i Västsverige
Enligt åtalet skulle 43-åringen ha använt sin kroppstyngd och hållit fast kvinnans ben och därmed ha tvingat henne till samlag.
Mannen kom hem till kvinnans lägenhet mitt i natten då hon var ensam hemma och låg och sov iklädd trosor och pyjamas. När mannen hade släppts in återvände kvinnan till sängen varvid mannen klädde av sig allt utom kalsongerna och lade sig bredvid henne i sängen.
En halvtimme senare fick en manlig bekant till kvinnan, som är väktare, ett telefonsamtal där hon berättade att hon befann sig utanför sin lägenhet och ville få hjälp. Han åkte till platsen och hon berättade då att mannen hade försökt att våldta henne.
Hon hade dessutom skickat ett SMS till en granne med samma innebörd.
När polisen kom till platsen låg mannen fortfarande och sov i kvinnans lägenhet – iförd kalsonger.
Han greps och häktades senare.
Kvinnan undersöktes av läkare och enligt intyget uppvisade hon två små blånader på höger underarm, en liten blånad på höger överarm och en liten blånad nedanför höger knä. Inga andra skador kunde påvisas.
Vid en DNA-undersökning av målsägandens trosor på SKL kunde ingen sperma hittas.
Även mannens kropp fotograferades sedan han gripits.
Mannen åtalades för våldtäkt men åklagaren hade också ett andrahandsyrkande om ansvar för försök till våldtäkt.
Under rättegången framkom att kvinnan inte själv var medveten om den juridiska gränsdragningen mellan en fullbordad våldtäkt och ett försöksbrott.
Tingsrätten konstaterade att kvinnan och 43-åringen till stora delar har lämnat samstämmiga uppgifter och att ingen av berättelserna framstod som mer sannolik än den andra i de delar som de skilde sig åt.
Även om 43-åringen hade ändrat sin berättelse under processens gång ansåg tingsrätten att hans förklaring till varför han hade gjort det inte var orimlig.
Tingsrätten skrev i sina domskäl:
”Annat har visserligen inte framkommit än att målsäganden i stort vidhållit de uppgifter hon lämnat redan från början medan X (den tilltalade) i polisförhör till en början helt förnekade sexuella aktiviteter vid det aktuella tillfället och först nio dagar efter frihetsberövandet lämnade den version av händelseförloppet som han vidhållit under huvudförhandlingen. Den förklaring som X lämnat, att han var rädd eftersom han felaktigt anklagats för våldtäkt och därför förnekade allt, framstår emellertid inte som orimlig. Det går därför inte att fästa någon avgörande betydelse vid nu nämnda förhållande.”
Dessutom ansåg tingsrätten att – även om det fanns en del stödbevisning som talade för kvinnans berättelse – fanns det också teknisk bevisning som talade mot den.
Tingsrätten skrev:
”Mot målsägandens berättelse talar däremot delar av den tekniska bevisningen. Även om det av förhöret med F (forensiker) framgår att det visserligen inte kan uteslutas att det gått till på det sätt som målsäganden uppgett talar således det förhållandet att det inte påvisats något DNA från X på målsägandens trosor klart mot hennes utsaga. På samma sätt talar det förhållandet att det inte kunnat påvisas några blåmärken på hennes vrist eller på X bröst mot målsägandens berättelse om händelseförloppet.”
Vid en samlad bedömning ansåg tingsrätten inte att det var ställt utom rimligt tvivel att något brott hade begåtts och mannen friades därför.
Domen överklagades till Hovrätten för Västra Sverige som till övervägande del gör samma bedömning som tingsrätten när det gäller bevisningen.
Hovrätten skriver:
”När det gäller omständigheten att DNA från X inte har kunnat påvisas på målsägandens trosor anser hovrätten, på grundval av de uppgifter som F lämnat, att den inte i någon beaktansvärd mån talar mot målsägandens utsaga. Vidare är det hovrättens uppfattning att förekomsten av eller avsaknaden av blånader på målsägandens kropp varken talar för eller emot hennes utsaga. Däremot är det såsom tingsrätten påtalat anmärkningsvärt att inga blåmärken påvisats på X bröst utifrån målsägandens påstående att hon sparkat honom i bröstet ett flertal gånger.”
Hovrätten pekar också på att det visserligen saknas skäl att ifrågasätta målsägandens uppgifter om hur hon har upplevt händelsen men att mannens uppgifter inte är så orimliga att det går att bortse från dem.
Även hovrätten friar därför mannen.
Foto: Jessica Gow/TT
