Inledningsvis konstaterar HD att domstolen är behörig domstol att pröva domvilleklagan, och att nämndens beslut är av ett sådant slag att det kan bli föremål för extraordinära rättsmedel.
Klaganden har gjort gällande att personalansvarsnämnden brustit i sin skyldighet att kommunicera uppgifter som lämnats av den förolämpade kaptenen och dennes dåvarande chef vid två sammanträden. HD uttalar att förvaltningslagens bestämmelser om kommunikationsskyldighet är att betrakta som centrala från rättssäkerhetssynpunkt. Av detta följer emellertid inte att varje avsteg är att uppfatta som ett så grovt förfarandefel att myndighetens beslut ska undanröjas och ärendet prövas på nytt.
Sammanfattningsvis finner HD att den förolämpade kaptenens uppgifter var mer trovärdiga än klagandens, och att inget tyder på att ärendet skulle ha fått en annan utgång om klaganden fått del av och tillfälle att bemöta uppgifterna. Vid en samlad bedömning kan det inte anses föreligga synnerliga skäl för att ärendet ska prövas på nytt.
Det skiljaktiga justitierådet uppger att klaganden endast upplysts om uppgifter som lämnats angående kaptenens nykterhet, men att han inte blivit upplysts om vad som sagts om hotelserna. Eftersom även de övriga uppgifterna har haft betydelse för utgången i ärendet borde klaganden ha underrättats om och fått tillfälle att yttra sig över innan ärendet avgjordes. Den underlåtna kommuniceringen har inneburit att en väsentlig rättssäkerhetsgaranti åsidosätts, och resning borde därför beviljas och ärendet visas åter till personalnämnden.
Klagandens ombud var advokat Eva Ståhl.
Johanna Haddäng
