Globala marknader sammantaget med ett ökat intresse för antikviteter och andra kulturföremål har satt fokus på brott mot Sveriges kulturarv. Det handlar bland annat om stöld av konst på museer, medeltida skulpturer i kyrkor, och plundring av skeppsvrak och fornminnen. Många i Sverige stulna föremål säljs ofta vidare på legala marknader i andra länder. Stulna och plundrade föremål från andra länder hamnar också på den svenska marknaden, skriver Brå.
Sverige har flera gånger blivit internationellt uppmärksammat på grund av spektakulära konststölder. Detta gäller till exempel kuppen mot Nationalmuseum år 2000 då tre beväpnande män tog sig in på museet strax innan stängningsdags. De stal Rembrandts självporträtt och två målningar av Renoir.
– Stulen konst kan säljas i Sverige men det är också ofta som den säljs i ett annat land. Konst går sällan ned i pris och man kan prångla ut verken långsamt så det märks mindre, säger Lars Korsell, enhetschef på Brå med anledning av rapportsammanställningen.
Enligt rapporten Cultural Heritage Crime – the Nordic Dimension slarvas det inom konst- och antikbranschen med att undersöka ett föremåls proveniens, eller ursprung, vilket underlättar den olagliga handeln. Den bristande kontrollen kan bero på okunnighet, ignorans och naivitet.
Inte heller lagligt förvärvade gamla och/eller värdefulla kulturföremål får enligt lagen om kulturminnen föras ut ur landet utan särskilt tillstånd. Hur många kulturföremål som lämnar landet utan tillstånd varje år vet man inte.
Ansökning om så kallade utförsel- respektive exporttillstånd görs till Riksantikvarieämbetet, medan besluten fattas av fem olika tillståndsmyndigheter med sakkunskap inom olika föremålskategorier. Kungliga Biblioteket (KB) och Riksarkivet har hand om alla ansökningar som rör böcker och manuskript, Nordiska Museet ansvarar för möbler och andra typer av inventarier medan Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde fattar beslut om olika sorters konstverk. Riksantikvarieämbetet är ansvarigt för bland annat fornminnen och arkeologiska föremål.
Om den rättmätige ägaren till ett föremål flyttar utomlands, om någon utanför Sverige ärver föremålet eller om ett föremål tillfälligt lånats ut för att användas i en utställning i ett annat land kan utförsel inte nekas. För att tullen ska kunna kontrollera att kulturhistoriskt viktiga ting inte lämnar Sverige utan tillstånd, måste ansökan ändå lämnas in.
Enligt den andra rapporten i Brå:s sammanställning, Brottsplats Kyrkan, utgör sakrala föremål eftertraktat byte för samlare och affärsmän på den internationella antikmarknaden. Det kan handla om silverföremål, medeltida träskulpturer, altartavlor, bildkonstverk, ljuskronor och snidade trädetaljer. Den tredje rapporten, Brott under ytan, avhandlar plundring och skadegörelse på fasta fornlämningar; till vilka mer än hundra år gamla skeppsvrak räknas.
– Kulturföremålens historiska innebörd är omöjlig att ersätta. När kulturhistoriska värden går förlorade undergräver det den kulturella identiteten. På ett internationellt plan är denna brottslighet ett mycket stort problem och på sina håll får nog kulturarvet anses vara direkt hotat, skriver Riksantikvarieämbetet på sin hemsida.
Text: Johanna Haddäng
