– Det borde betyda att fler bostadsområden kommer med i denna ”folkrörelse” för att förebygga brott, fortsätter Jan-Peter Alm.
För det är en folkrörelse. Grannsamverkan, eller neigbourhood watch, uppstod i USA i slutet av 1960-talet, med syfte att skapa ett större engagemang bland medborgarna i förebyggandet av brott. Fenomenet spred sig sedan till Storbritannien och vidare över världen. I dag är bor mer än en fjärdedel av Storbritanniens och mer än 40 procent respektive USA:s totala befolkning i områden där grannsamverkan bedrivs.
I Sverige startade den första grannsamverkansgruppen i Linköping 1985 av polisen och ett försäkringsbolag, och ett okänt antal grupper uppstod snart över hela landet. Hur många det finns i dag, vet man inte; men klart är att grannsamverkan är en etablerad brottsförebyggande metod även här i landet.
På nationell nivå arbetar en riskgrupp med att stödja grannsamverkan i hela Sverige. Här ingår representanter från försäkringsbolag, polisen, Svenska Stöldskyddsföreningen, Villaägarnas Riksförbund och Brå. Gruppen har tagit fram ett handledningsmaterial på flera språk, som bland annat innehåller instruktioner om hur man praktiskt går tillväga för att starta grannsamverkan samt hur boende kan skydda sig mot brott.
– Traditionellt är villa- och radhusområden mest intresserade av att starta grannsamverkansgrupper. Men detta är på väg att ändras genom att försök har påbörjats även i flerfamiljshus. Det finns även samverkansgrupper vars mål är att minska brottslighet i exempelvis i småbåtshamnar, enligt rapporten.
Vid sidan om grannsamverkan talas även som kallad grannskapsprevention. Grannskapsprevention innebär att potentiella brottsoffer förändrar sitt beteende, och därigenom hindrar att de blir utsatta för brott. Människor kan bli bättre på att skydda sin egendom och sina tillhörigheter genom till exempel märkning eller genom att se över bostadens inbrottsskydd i form av lås och larm.
De boende i närområdet kan även hjälpas åt med att hålla koll på vilka personer som rör sig i omgivningen, ge akt på individer som sticker ut och sedan förmedla denna information till övriga hushåll i samverkansgruppen. Även polisen kan på detta sätt få information som kan leda till gripanden och fällande domar i de fall brott ändå begåtts.
– Genom att den informella sociala kontrollen stärks, ökar risken för en potentiell brottsling att upptäckas; vilket i sin tur har en avskräckande effekt, enligt Brå-rapporten.
Utredningen slutsats är att grannsamverkan kan öka övervakningen, minska tillfällen till brott eller förbättra den informella sociala kontrollen.
– Det är möjligt att den minskade brottsligheten hör samman med några av de viktigaste aspekterna av grannsamverkan. Men de exakta orsakerna till resultaten är ännu oklara. Det behövs ytterligare forskning för att identifiera de viktigaste egenskaperna hos effektiva verksamheter, står att läsa i rapporten.
Text: Johanna Haddäng
