Bostadsrättsföreningen har tomträtt på tre fastigheter i Göteborgs kommun där det står fem byggnader med bostadsrättslägenheter.
I samband med att byggnaderna uppfördes omkring år 1970 installerade dåvarande Televerket nät för telefonkommunikation i marken på fastigheterna och i byggnaderna.
Televerkets kommunikationsanläggningar kom långt senare att överlåtas till Telia.
Bostadsrättsföreningen vände sig till Göteborgs tingsrätt och begärde att tingsrätten skulle fastställa att föreningen hade bättre rätt än Telia till bland annat de så kallade PVC-isolerade elledningar som var installerade i mark och byggnader på föreningens tomträtter.
Föreningen hävdade i huvudsak att ledningarna hade blivit fastighets- och byggnadstillbehör till föreningen genom att de har tillförts marken och byggnaderna av förningen och i föreningens intresse i enlighet med den så kallade intresseteorin.
Telia bestred yrkandet.
Tingsrätten konstaterade att det var ostridigt att det var staten – genom dåvarande Televerket – som ägde och tillhandahöll ledningarna vid installationerna och att det var Televerkets personal som lämnade anvisningar, kopplade och gjorde installationerna.
Det hade inte heller framkommit att föreningen skulle ha erlagt någon betalning till Televerket för materiel som tillhandahållits av Televerket eller för det arbete som Televerket hade utfört.
Enligt tingsrätten kunde tillämpningen av intresseteorin ifrågasättas redan av det skälet att det framförallt måste ha varit den enskilde abonnenten och inte föreningen som hade intresse av installationen. Dessutom var det vid denna tidpunkt inte tillåtet att ansluta annan egendom än sådan som Televerket ägde till nätet.
Mot bakgrund av bland annat detta kom tingsrätten fram till att föreningen inte hade visat att ledningarna hade tillförts marken och byggnaderna av föreningen eller att det skett i föreningens intresse. Eftersom tingsrätten inte heller ansåg att äganderätten till teleledningarna kunde anses ha övergått genom så kallad accession ogillades föreningens käromål.
Domen överklagades till Hövrätten för Västra Sverige som nu konstaterar att man, till skillnad från tingsrätten, anser att föreningen i sin egenskap av företrädare för sina medlemmar har haft intresse av att få anslutning till det rikstäckande telenätet.
Installationen måste dock enligt hovrätten även anses ha skett i andra intressen – främst det samhälleliga intresset av att alla ges tillgång till telenätet men också Televerkets intresse av att fullfölja sitt uppdrag att tillhandahålla telefoni och ansvara för telenätet.
Eftersom installationen inte har skett uteslutande eller huvudsakligen i föreningens intresse kommer hovrätten fram till att nätet inte har tillförts föreningens tomträtter och byggnader på ett sådant sätt att ledningarna blivit fastighets- och byggnadstillbehör.
Eftersom hovrätten även instämmer i tingsrättens bedömning att äganderätten till ledningarna inte kan anse ha övergått till föreningen genom accession avslås föreningens överklagande.
Foto: TT
