En nu 59-årig man ansökte i november 2007 om förordnande av god man enligt samäganderättslagen för försäljning av en bostadsrätt som han ägde tillsammans med sin tidigare hustru. I ansökan framgick att bostadsrätten inte fick säljas till lägre pris än 950 000 kronor. I januari 2008 meddelade tingsrätten att bostadsrätten skulle utbjudas till försäljning på offentlig auktion samt att en advokat såsom god man skulle ombesörja auktionen. I juni 2008 såldes bostadsrätten till den före detta hustrun för 200 000 kronor.
Enligt en tidigare överenskommelse skulle mannen erhålla 40 procent av köpeskillingen varför han fick 80 000 kronor. Han framställde därefter hos Justitiekanslern, JK, skadeståndsanspråk mot staten om 300 000 kronor vilket motsvarade 40 procent av mellanskillnaden mellan det i ansökan till tingsrätten yrkade lägsta priset, 950 000 kronor, och köpeskillingen vid den offentliga auktionen, 200 000 kronor.
I november 2009 beslutade JK att staten skulle betala mannen 150 000 kronor, varför mannen nu väckt talan i hovrätten om utfående av resterande 150 000 kronor.
Hovrätten konstaterar att det är ostridigt att tingsrättens underlåtenhet att i sitt beslut bestämma ett lägsta pris på 950 000 kronor utgör skadeståndsgrundande fel eller försummelse enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen.
Hovrätten konstaterar därefter att mannen styrkt att marknadsvärdet på bostadsrätten vid försäljningen i vart fall var 950 000 kronor. Vidare kan inte mannen anses medvållande då frågan om tingsrättens beslut innehöll ett fel måste ha varit svårt att uppmärksamma och förstå, särskilt som han inte har svenska som modersmål.
Vid en samlad bedömning av omständigheterna finner hovrätten att mannen haft godtagbar ursäkt för att inte överklaga eller begära rättelse av tingsrättens beslut och att han inte varit medvållande till skadan.
Hovrätten förpliktigar därför staten att betala mannen 150 000 kronor i skadestånd.
