Allt tyder på att det utvisningsförordnade, innefattande ett förbud att någonsin återvända till Sverige, kommer att verkställas sedan mannen avtjänat det resterande fängelsestraffet.
Mannen, som i december 1989 dömdes i Uppsala tingsrätt till livstids fängelse för att ha deltagit i planeringen och utförande av flera bombdåd i Köpenhamn, i vilka en person avled, tre personer skadades allvarligt och ytterligare 23 skadades mer lindrigt. Bombexplosionerna orsakade även omfattande materiella skador.
Mannen är statslös palestinier hemmahörande i Libanon, som kom till Sverige 1983 tillsammans med sin familj, är född och uppvuxen i Egypten. Han är en militärutbildning från Sovjetunionen och har varit medlem i den militanta palestinska organisationen PPSF. Han har varit i fångenskap ett par gånger och har genomlidit svår tortyr.
Tingsrätten uttalar att den omständigheten att en livsidsdömd person medverkat till att främja sin anpassning i samhället bör ges särskild betydelse vid prövningen av omvandlingsfrågan. Den dömdes insatser bör bedömas utifrån hans personliga förutsättningar, där både egna initiativ och medverkan till utslussningsarbetet räknas in.
Tingsrätten konstaterar att mannen har erkänt brotten han har dömts för, och har även avslöjat sin inblandning i andra attentat, i bland annat Amsterdam och Stockholm, och har även vittnat för åklagarsidan i Lockerbie-rättegången.
De brott som mannen gjort sig skyldig till är av synnerlig hög svårighetsgrad och därmed också har synnerligen högt straffvärde. Riskbedömningen gällande återfall i brottslighet ska innefatta en behovet av samhällsskydd inte bara i Sverige, om den dömde efter frigivningen ska bo här i landet, utan även efter utvisning ska bo i ett annat land.
Av mannens egna uppgifter framgår det att han inte tagit till sig det faktum att det finns ett för honom gällande utvisningsförordnande. Hans utgångspunkt att han inte kommer att utvisas ter sig enligt tingsrätten i nuläget orealistisk. Trots att mannens familj, i form av hustru och barn, är fast förankrade i det svenska samhället, och att mannen kommer att förorsakas men i och med avvisningen, saknas det enligt tingsrätten skäl att anta att avvisningsbeslutet inte kommer att verkställas.
Vid en samlad bedömning saknas konkret och beaktansvärd risk att mannen återfaller i brott mot liv och hälsa eller i allmänfarliga brott. Inte heller ger utredningen belägg för att det finns en sådan risk vad angår annan brottslighet av allvarligt slag.
Sammanfattningsvis anser tingsrätten att det finns förutsättningar att frångå det livstidsstraff som mannen ådömts. Därför ska hans ansökan omvandling av hans livstidsstraff till ett tidsbestämt straff bifallas. Fängelsestraffets längd bestäms till 30 år. Mannen har nu avtjänat arton år och elva månaders fängelse.
