Åstorps kommun ville lägga lerjord från en tomt på befintliga bullervallar längs E4:an och behövde material lämpligt för växtlighet att täcka lerjorden med.
I november 2005 avtalade kommunen med Svensk Jordförbättring, SJF, att detta bolag skulle bekläda bullervallarna med 50 centimeter jordförbättringsmaterial bestående av 1/3 rötat slam, 1/3 natriumsulfat och 1/3 matjord. I samband med att arbetet inleddes i juni 2006 började kommuninvånarna klaga på lukt, och i augusti samma år sade kommunen upp avtalet.
Kommunen menar att den orsakats skada genom att SJF placerat större ängder och andra sammansättningar på bullervallarna än avtalat, och väckte därför talan mot dels SJF, dels bolagets ägare och styrelseordförande, och yrkade skadestånd.
Talan mot SJF har avsett inomobligatoriskt skadeståndsansvar medan talan mot mannen grundat sig i utomobligatoriskt skadeståndsansvar. Sedan SJF försatts i konkurs och konkursen avskrivits har kommunens talan mot SJF avvisats. Nu yrkar kommunen att mannen ska förpliktigas att betala skadestånd till kommunen med 7 889 394 kronor.
Kommunen har påstått att de massor som lades på vallen avvek från avtalet genom att den totala mängden massa var större än avtalat, blandningen inte var homogen, slammet till viss del var orötat, halten av tungmetaller var för hög och mängden natriumsulfat var för stor.
Tingsrätten anser att kommunen styrkt sitt påstående att mannen uppsåtligen vid avtalets ingående och uppfyllelse medelst vilseledande i fråga om avfallsmassors mängd, kvalitet och entreprenadens utförande, förmått kommunen att ingå avtal om mottagande av avfallsmassor och entreprenad samt att under avtalets uppfyllelse ta emot avfallsmassorna.
Enligt tingsrätten måste mannen redan när avtalet ingicks ha planerat att placera ut mer massor och massor med annan sammansättning än som avtalats, och därigenom haft uppsåt att avvika från avtalet.
Vidare ha mannen på begäran av kommunen upprättat en egenkontroll, men de värden denna utvisar kan inte vara korrekta, konstaterar tingsrätten, som drar slutsatsen att egenkontrollen framställts i syfte att vilseleda kommunen. Egenkontrollen innehåller värden som överensstämmer med avtalet men avviker från de värden som framkommit vid undersökningar i efterhand utförda på uppdrag av kommunen.
Mannen har således vilselett kommunen dels när avtalet slöts, dels under avtalstiden. Förfarandet har inneburit viss vinning för mannen eller SJF och skada för kommunen.
I målet är visat att mannen genom brott vållat kommunen skada. Oavsett om gärningen är att kvalificera som bedrägeri eller oredligt förfarande är mannen därmed skadeståndsskyldig mot kommunen för den uppkomna skadan.
Mannens vinning har bland annat bestått i att han själv och SJF genom den felaktiga dumpningen undsluppit att betala betydande kostnader för att sanera, behandla eller deponera massorna på ett korrekt sätt. Kommunens skada består bland annat av omfattande utrednings-, sanerings- och förbättringsarbete för att återställa vallarna i avtalat skick. Dessa kostnader har styrkts genom sammanställningar och fakturor.
Mannen har förklarat att han inte kan vitsorda något belopp som skäligt i och för sig men har inte ifrågasatt några enskilda poster. Under sådant förhållande, och med de beviskrav som gäller i tvistemål, får kommunen anses ha styrkt att skadan uppgår till det yrkade beloppet.
Kommunens talan ska därför bifallas i sin helhet. Mannen ska även ersätta kommunens rättegångskostnader med 995 431 kronor.
