Vid Stockholms tingsrätt handlades sammanlagt sju mål med samma parter gemensamt, de nu aktella tvistemålen var två av dessa.
Målen var av ”såväl omfattande som komplex karaktär”. Den totala handläggningstiden blev drygt fem och ett halvt år.
Tingsrätten medger att den förtjänar kritik för ett årslångt dröjsmål, men menar att denna försummelse inte berättigar till skadestånd.
BMW menar att tingsrättens dröjsmål medfört att bolaget mist sin möjlighet att få ut skadestånd av sin motpart, som hann försättas i konkurs innan de båda nu aktuella tvistemålen hann prövas av tingsrätten.
Ett annat bolag hade också väckt talan mot BMW:s motpart. Genom en dom i hovrätten förpliktigades motparten att till detta andra bolag utge skadestånd om 3,3 miljoner, vilket medförde att motparten försattes i konkurs.
Med anledning av konkursen var det utsiktslöst för BMW att fortsätta processerna mot motparten. Istället träffades en förlikning, där parterna återkallade sin respektive talan.
”Det är uppenbart att BMW skulle ha vunnit framgång i båda målen om de hade prövats i rättegång”, skriver BMW till Justitiekanslern, JK.
Om tingsrätten hade iakttagit sin skyldighet att handlägga målen med den snabbhet och aktsamhet som krävs enligt rättegångsbalken och Europakonventionen skulle dom i målen meddelats av tingsrätten före hovrättens avgörande, menar BMW.
JK konstaterar att tingsrätten förtjänar kritik för dröjsmålet, men menar att försummelsen inte är så allvarlig att BMW:s rätt till rättegång inom skälig tid har kränkts.
Frågan om BMW hade kunnat få betalt måste vidare bedömas med utgångspunkt i motpartens betalningsförmåga i stort.
Av konkursbouppteckningarna framgår att det förelåg en brist i boet om drygt 20 miljoner kronor.
Med hänsyn till detta framstår det enligt JK som osannolikt om motparten hade kunnat ersätta BMW:s rättegångskostnader även om målen hade kunnat avgöras slutligt vid en tidigare tidpunkt av vad som kom att bli fallet.
BMW:s skadeståndsanspråk avslås därför.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
