Mediavärlden ger – särskilt om man lyckas få något att framstå som sensationellt – möjligheter att få sin röst hörd. Detta gäller också inom juridiken.
Så har det också varit om med Billy Butt och hans många resningsansökningar. Och nu gick det i torsdags tyvärr illa för Billy Butt ännu en gång.
Men väl så viktigt för honom och hans ombud har varit att bygga upp en mediabild. En mediabild av den hygglige och orättvist dömde Billy Butt – en bild som skall överleva hur många resningsansökningar som helst. Och egentligen, vem har hjärta att helt missunna dem den bilden?
Björn Hurtigs artikel i förra veckan var alltså ett led i mediakampanjen för Billy Butt – och för sig själv. Och då gällde det att få maximalt genomslag: ”Domarna var styrda av rasism och fördomar” är ju då en lämplig liten napalmbomb, som alltid kan klibba fast vid någon. Hade inte preskription inträtt för BrB 16:8 så borde t o m JK reagerat på Hurtigs påståenden och undersökt domarnas agerande.
Som framgick av min tidigare artikel, så tillhör jag dem som – om än något cynisk över att världen ser ut om den gör – menar att Billy Butt nog en gång för 17 år sedan blev felaktigt dömd.
Men jag ville ändå ifrågasätta de motiv som pådyvlades domarkåren och dessutom antyda att Billy Butt tyvärr försämrade sin sak genom ett uppträdande under rättegångarna som knappast var till hans fördel – och mycket mer kunde också sagts om detta.
Då blir det en repa i mediabilden och det ville inte Billy Butt och Hurtig acceptera. Därför blev det lite högljudda mail och telefonsamtal samt efterföljande personangrepp i Hurtigs senaste artikel.
Man kan ju faktiskt också undra lite över vad det är som påtalas i resningsansökan, om nu, som det hävdas, Billy Butt var alltigenom perfekt och allt annat – i vart fall från försvaret – tydligen också sköttes perfekt.
På ett underligt, osammanhängande sätt uppehåller sig Björn Hurtig i sin senaste artikel vid Billy Butts utseende och vid vad jag till äventyrs skulle ha för uppfattning eller fördomar om detta.
Jag har ingen större kunskap i den frågan och ser det heller inte som meningsfullt att diskutera Billy Butts skäggstubb, midjemått eller frisyr en gång i tiden. Björn Hurtig har inte velat vara kollegial och skicka över de gamla domarna till mig, men domstolen uttryckte dock, om jag minns rätt, att målsägarna (flickorna) inte hade anledning finna Billy Butt vara vacker och därför inte frivilligt bort inlåta sig med honom. Jag tror t o m att det talades om ”säreget utseende”.
Men mina synpunkter handlade som sagt inte alls om detta. Hurtig var lika lite som jag med under rättegångarna. Han har noga lyssnat på (heltäckande?) bandinspelningar och läst protokoll.
Jag för min del sysslar inte alls med brottmål men har – för ganska länge sedan – i stället för att lyssna på band lyssnat på berättelser från dem som var med på plats när det begav sig och därför inte bara hört, men också sett.
Billy Butts öde får väl numera anses vara historia. Något mystifierad ställer jag mig ändock samma fråga som ställdes redan för 2000 år sedan: Vad är sanning?
Per Ossmer
Advokat
