Advokaten Björn Hurtig menar att Billy Butt fälldes på grund av rasism och fördomar.
Det är möjligt, men trots allt inte så troligt.
Däremot vet vi att den numera silverhårige och stilige gentlemannen Billy Butt var en annan människa för 15 år sedan både till sättet och utseendet.
Förhandlingarna fördes i huvudsak inför stängda dörrar och det skapar alltid problem när det gäller att bedöma om en rättegång är korrekt och rättvis.
Från de jurister som var med, alltså andrahandsuppgifter, har det dock sagts att Billy Butts uppträdande under rättegångarna var mycket bisarrt och provocerande, något som nog blev ganska förödande för hans sak. Men visst skall erfarna domare vara immuna mot sådant!
Bland mycket annat underligt var att han genomgående och frenetiskt lär ha hävdat att flickorna tyckte han var snygg och älskade honom och att de därför gärna så att säga ställde upp.
Nu tycks både Billy Butt, och för all del Björn Hurtig, se det hela på ett annat sätt: Det rörde sig helt enkelt om den gamla klassiska sängvägen till roller inom musik, film, teater och andra media.
Som det sades i målet, och det låter inte helt övertygande: ”Först våldtog han mig sen åkte vi veckan efteråt tillsammans till London och där våldtog han mig igen”.
Mycket tyder på att Billy Butt var en förvisso klandervärd figur – men han skulle aldrig blivit dömd.
Per Ossmer, advokat, förf.
Kommentera artikeln
