Björn Hurtig är en av de brottmålsadvokater som har anlitat Billy Butt. I det fall där han i veckan lämnade i en resningsansökan till HD handlar det om en man som är dömd för att vid upprepade tillfällen ha haft sex med en minderårig flicka.
– I det fallet var det den dömde själv som anlitade Billy och sedan presenterades det nya materialet för mig, säger Björn Hurtig.
– Men jag har själv anlitat Billy för att göra bland annat filmade rekonstruktioner och han är på många sätt fantastiskt duktig med kameran. Han är väldigt noga – allting ska göras ”by the book”.
– En filmad sekvensen ger ju dessutom många gånger ett helt annat intryck än det som bara beskrivs i ord när det gäller till exempel ny bevisning.
I fallet där resningsansökan nu har lämnats in fick Billy Butt genom research fram en rad nya omständigheter som kan styrka att den dömde mannen inte hade anledning att tro att flickan verkligen var under 15 år – bland annat två förfalskade körkort som felaktigt utvisar att hon är betydligt äldre. Han fick dessutom målsäganden att ställa upp på en videofilmad intervju där hon förklarar sitt agerande. Filmen åberopas nu som ny bevisning.
Billy Butt dömdes själv för tjugo år sedan för ett stort antal våldtäkter mot unga kvinnor som ville in i nöjesbranschen. Domen har varit mycket omdiskuterad och i samband med en av hans totalt tio resningsansökningar avslog Högsta domstolen hans begäran med siffrorna 3-2.
– Efter 20 år av eget utredningsarbete och tio resningsansökningar vet jag hur poliser, åklagare och domstolar resonerar. Man måste vara noga med detaljer och med hur materialet presenteras, säger Billy Butt.
– Jag gör inte anspråk på att göra advokaternas jobb men jag vet hur man ska tänka för att få fram material som kan användas för att klarlägga vad som egentligen har hänt. Dessutom har jag lätt för att prata med människor och få dem att ställa upp och berätta.
Han har specialiserat sig på att använda videokameran för att så konkret som möjligt kunna visa vad som kan ha hänt på till exempel en brottsplats.
– I ett fall som jag jobbade med, ett narkotikamål, handlade det om en polis som påstod att han hade sett vissa saker som hände i ett baksäte. Jag rekonstruerade hela situationen, filmade i exakt samma vinklar och under samma väderförhållanden, och filmen visade att han inte kunde ha sett det som skedde i baksätet.
Det var hans eget ärende som ledde in honom på banan som privatutredare.
– I mitt eget fall, där två justitieråd ville bevilja resning, handlade det bland annat om att filma på ett hotell för att visa att det inte var någon våldtäkt – att det fanns flera nödutgångar och möjligheter för kvinnan att fly om hon inte hade velat vara kvar.
– Bildmediet är väldigt starkt och används alldeles för lite i sådana här sammanhang.
