Kvinnan stämde sin ex-man vid Eksjö tingsrätt och begärde att han skulle betala en halv miljon kronor som han skulle ha lånat av henne år 2008.
Som bevisning åberopade kvinnan ett skuldebrev med ex-mannens namnteckning – som också hade bevittnats av hans revisor.
”Ser ut som min namnteckning”
I samband med rättegången uppgav revisorn att namnteckningen på skuldebrevet ”ser ut som hans” även om han i och för sig inte kunde erinra sig tillfället då han skulle han bevittnat handlingen.
Kvinnan påstod dessutom att hon själv hade upptagit ett lån från sin syster för att kunna låna ut pengarna till ex-maken – någonting som enligt kvinnan bekräftades av en handling med rubriken ”erkännande av skuld” som hade undertecknats av både henne och systern.
Ex-maken, å sin sida, nekade helt till lånet och hävdade att han överhuvudtaget inte hade sett skuldebrevet förrän i samband med rättegången.
Tingsrätten kom, med stöd av bland annat revisorns vittnesmål och systerns handling, fram till att kvinnan hade gjort det ”övervägande sannolikt” att skuldebrevet de facto var äkta. Hon vann därför målet.
Göta hovrätt river nu upp domen och går på ex-makens linje.
Systern borde ha vittnat
För det första anser hovrätten att det är märkligt att kvinnans syster inte har dykt upp för att vittna eftersom hon har ett intresse av att få tillbaka sina pengar. Enligt kvinnan är hennes syster dock arg på henne för den oreglerade skulden.
För det andra är skuldebrevet inte daterat men undertecknades flera månader innan pengarna skulle ha överlämnats 2008. Därför går det inte att dra slutsatsen att revisorn verkligen har bevittnat skuldebrevet när det skulle ha undertecknats av ex-maken . I samma rikting talar dessutom det faktum att revisorn inte har kunnat erinra sig det exakta tillfälle när han skulle ha bevittnat skuldebrevet.
Hovrätten anser därför att kvinnan inte har lyckats visa att skuldebrevet verkligen är äkta och går därmed på ex-makens linje och befriar honom från betalningsansvar.
Foto: DJ
